Bilder och berättelser från Krokom - ett personligt perspektiv

Information om boken och om författaren Ragnvald Jonsson

Omslagsbild för boken Bilder och berättelser från Krokom

Förord

Så var det dags för pappas andra bok, en bok om hans liv i Krokom och om hur samhället växer fram från 50-talet och framåt. Den första boken handlade om pappas uppväxt i Grundsjö i norra Ångermanland.

Vi har pratat länge om denna bok, det är 12 år sedan den förra gavs ut. I dagens digitala tidevarv är det härligt att få producera något handfast.

Mamma och pappa läste ofta för oss, de läste också mycket själva. Vi hade en hel del böcker i våra bokhyllor och på biblioteket som vi ofta besökte fanns det, för oss barn, en närmast oändlig mängd böcker. Vi lärde oss att se böcker som något roligt, intressant och berikande.

Böcker är speciella och denna bok inte minst så, pappas egen bok.

Annika, Karina och Fredrik Östersund 2018

Författarens förord

Jag har länge undrat hur jag skulle kunna dela med mej av allt fotografiskt- och nertecknat material som jag samlat på mej under den tid jag bott här i Krokom. Jag har fört dagbok sen ungdomsåren men från att jag flyttat hit har det vissa år varit skralt med uppgifter.

Genom att jag engagerade mej i fackligt och politisk arbete, och även hade en familj som jag försökte stötta så mycket som möjligt, så blev det vissa år där mina anteckningar i dagböckerna blev minimala. Jag har även samlat på mycket uppgifter från kommunarkiv och via böcker.

Med denna bok försöker jag och mina barn att presentera både mina ambitioner att visa hur Krokom utvecklats under dessa år och hur det var att komma till ett slumrande samhälle som växte till ett värdigt kommuncentra.

Ett stort tack till mina barn Annika, Karina och Fredrik som är tekniskt kunniga och kunnat förverkliga denna bok.

Ragnvald Jonsson, Krokom 2018.

Bakgrund

Jag är född och uppvuxen i Grundsjö, en liten by i norra Ångermanland. Min första bok ”Bilder och berättelser från Grundsjö” handlar om denna tid.

År 1947 började jag en 4-årig utbildning till möbelsnickare i Hoting. Sommaren 1951 efter avslutad utbildning blev det skogsjobb och att hjälpa till med jobb hemma på gården. Sen fick jag arbete på Backe Träförädling, men företaget kom på obestånd och drog ner på arbetsstyrkan så jag blev arbetslös till jul. Jag sökte nytt arbete men hittade inget. Eftersom jag skulle rycka in för min rekryttjänst till våren så blev det jobb som timmerhuggare till dess. Jag ryckte in till I 21 i Sollefteå på en kulsprutepluton, det blev muck till påsk 1953.

Hemma i Grundsjö hade jag tagit på mej att färdigställa rummen på övervåningen i huset. Det blev att klä väggarna med masonit, taken med porösa plattor, golven med härdad masonit som oljades. Väggar och tak målades med linolja som blandades med färgpulver till önskad nyans. Jag sågade även upp en öppning i väggen i trappen och tillverkade ett fönster dit, även dörrar till garderober och vindskontor. Sen blev det att hjälpa till med vårbruket innan jag sökte nytt jobb.

Jag cyklade ner till Hoting och besökte Arbetsförmedlingen där. Det fanns inte så många jobb att välja mellan, ett par jobb i södra delarna av landet och ett i Krokom. Eftersom jag inte ville hamna allt för långt från mina hemtrakter så valde jag Forsbergs Snickeri i Krokom.

Min första tid i Krokom – 50-tal

En av de första dagarna i juni 1953 packade jag en liten resväska och cyklade de två milen från Grundsjö till Hoting, sen tåget till Åskott, sen cykel till Krokom. Efter att jag hittat fram till Ivar Forsbergs och träffat den ende snickaren på företaget, som hette Tore och var från Aspås, kunde jag se mej om i verkstan. Ivar Forsberg var borta på annat jobb när jag kom dit.

Det var en väldigt liten lokal, maskinparken var minimal och bestod av en pendelkap för inkapning av virke, bandsåg, fräsmaskin, kombimaskin med rikt- och planhyvel samt på motsatt sida en cirkelsåg för klyvning av virke samt en enkel limpress, smärgelmaskin samt handverktyg.

Ivar Forsberg skötte själv sitt glasmästeri som var inrymt i källaren, så även pannrum och virkestork. Pannan eldades med spån från fabriken som sopades ned via en lucka i verkstadsgolvet. Placeringen av virkestorken i källaren innebar att man fick plocka ut virket genom ett litet fönster i väggen och sen skjuta in det genom en dörr till motsvarande utrymme i verkstan.

Ivar Forsberg köpte lämplig skog som han fick avverkad och sen fick sågtimret hemkört till den egna sågen. Han lejde två man som sågade virket till verkstadens behov och en stabbläggare som travade upp det med ströläggning för torkning.

Jobben i glasmästeriet bestod dels i att glasa fönster av egen produktion men mest av att glasa fönstren ute på byggarbetsplatser som på den tiden var vanligt. Dessa jobb ökade under följande år så Forsberg anställde flera glasmästare.

Förutom verkstaden fanns det på andra våningen en bostadslägenhet där familjen bodde. Familjen bestod av Ivar och Eva samt barnen Roland och Bernt. Hela huset mätte 8 x 13 meter. Verkstan byggdes ut 10 x 8 meter under hösten 1953, så till kommande år fick vi dubbelt så stor verkstadsyta.

Jag blev hänvisad till att bo i en vindskupa på Krokoms hotell, den låg på tredje våningen ut mot gatan. Man fick gå på löst lagda plank i en mörk vinda fram till det lilla rummet med ett fönster ut mot gatan. En liten kamin vid skorstenen, golvet sluttade kraftigt ut mot väggarna.

Samtidigt med att jag bodde där kom en familj Olsson till hotellet. Han hade fått anställning som sotare i Krokom. Jag blev bekant med sonen Hans som senare kom att bli känd som Hasse sotare för Krokomsborna.

Inredningen i vindskupan bestod av en enkel säng, ett litet bord och en gammal stol, allt slitet efter många års användning. Vatten saknades, behövde man tvätta sej eller uppsöka toalett fick man gå ner till bottenvåningen. Där fanns även matsal där jag kunde äta frukost och middag.

Café fanns, både på hotellet och Café CK uppe vid föreningshuset, där fanns även biograf. Föreningshuset användes även för danser och många andra aktiviteter. Ett återkommande inslag var föreläsare som på den tiden åkte runt i landet med sina ljusbilder, då oftast forskningsresande. De stod på scenen och berättade, med en stav i handen, som de stötte i golvet som tecken på att en ny bild skulle matas fram i projektorn. Nere i källaren fanns även ett bibliotek där man kunde låna böcker.

På jobbet blev det tillverkning att antal garageportar, fönster och en del köksinredningar. De små fria golvytorna gjorde att det var besvärligt när man skulle färdigställa en köksinredning, man fick stapla upp de färdiga delarna uppe på varandra i tre lager för att behålla en fri yta att jobba på.

Kvällarna blev det mest att på cykel utforska omgivningarna som Östersund, Nälden, Aspås men även längre turer på 3 - 4 mil. Det blev även biobesök och ett par turer med ångaren Thomée runt Frösön. Gamla bron gick att öppna för båttrafik. Det blev även badturer till Fålatjärn ca. 5 km från Krokom. Tjärnens vatten var varmt och det fanns bryggor och hopptorn, men botten var lite dyig så efter en del år övergavs badplatsen. Den flyttades till Näldsjön där botten var sand men lite kallare vatten och stranden var inte så fin.

Skulle man få en fin strand och skön badplats i övrigt fick man leta sej upp till Nordannälden. Men skogsvägen ner dit var dålig och svår att mötas på när man mötte andra bilar. Sista dagarna i juni åkte jag upp till Näversjöberg och hälsade på min faster Selma.

Juli 1953 blev jag erbjuden att hyra ett oinrett rum på vindan till det så kallade Carl Carlsahuset mitt emot Göstas affär. Golvet var av obehandlat trä, väggarna av obehandlad träpanel och ett mindre fönster mot gården. Den enda möbel som fanns var en gammal utdragssoffa.

Men eftersom det blev dyrt att bo på hotellet så flyttade jag in där efter att jag städat upp och skaffat nödvändig sängutrustning. Ingen tillgång på vatten och dass ute på gården. Lördagar kunde man bada bastu på badhuset, det var enda sättet att hålla sej ren.

Årets semester blev kort. Jag åkte cykel till Åskott, tåg till Hoting och cykel hem. Jag hann med att besöka Gränsmötet i Rörström och träffade där många bekanta, bland annat många från Verkstadsskolan. Men jag hann även hjälpa till med slåtterarbetet hemma på gården.

De första dagarna i augusti började en ny snickare på Forsbergs. Det var Vidar Westlund från Husås. Han hade fått hyra en lägenhet av sin farbror Olov Westlund som nyss köpt Liljeqvists hus med 4 lägenheter. Jag blev erbjuden att dela lägenhet med honom, vilket passade mej utmärkt, för jag var i stort behov att ha någonstans att bo.

Nu blev det för oss att fixa till sängar och några taburetter att sitta på. Lägenheten bestod av ett rymligt kök med ett kallskafferi och längs resten av väggen plats för en säng. Vedspis och från den ett plåtrör till rummet för uppvärmning av detta, det gick sen upp till andra våningen så även de fick del av värmen. Köket var sparsamt utrustat, en mindre bänk med slasktratt och skåp med en låda och två skåpluckor. Diska fick man göra i en lös balja.

Efter att vi skaffat fram ett köksbord och det viktigaste av köksutrustningen kunde vi börja laga mat till oss själva. Lägenheten var inte utrustad med toalett utan man fick vackert gå ut till utedasset, där fanns även vedbodar för de fyra lägenheterna. Lägenheten var nog aldrig renoverad sen den byggdes på 1930-talet eller tidigare. Den var dragig och kall men vi var inte vana med någon högre standard under vår uppväxt så vi var rätt nöjda.

Både Vidar och jag var fotointresserade och kunde under kvällar framkalla våra filmer och göra massor med kort. Vi började i en nystartad fotoklubb och kom att bli bekanta med många fotointresserade från Krokom och Hissmofors. Den som vi kom att ha mest kontakt med var Arne Orell från Krokom som var i vår ålder. Fotoklubben startade upp fotokurser, ordnade utflykter, fototävlingar. Ja även porträttfotografering med flickor som fotomodeller, men en gång ställde även pensionärspar upp framför kameran.

På jobbet fortsatte vi med det vanliga men även en större beställning av stora fabriksportar till Odenskog, Östersund. Vi jobbade till kl. 13:00 på lördagar, sen blir det bastubad i Krokom eller om vi åkte in till Östersund uppsökte vi bastun där.

Helger blev det ofta biobesök Men om det var någon speciellt intressant film kunde det även bli en kväll under veckan. Det kunde även bli besök på någon föreläsning med ljusbilder som var vanligt på den tiden. En helg i september följde jag med Vidar till Husås till hans far Anton och systern Siv.

1954

Under det nya året 1954 fick vi rymligare verkstad efter att Ivar byggt ut 10 x 8 meter. Vi hade även fått nya maskiner, rikthyvel, planhyvel och stämborrmaskin, men tappmaskin saknade vi fortfarande. Nu kunde vi börja jobba med större, mera platskrävande, snickerier.

Sista dagarna i januari flyttade vi till en mindre lägenhet på andra våningen i ett hus som ägdes av Nils Olsson. Huset låg alldeles intill verkstan, den enda toaletten i huset ligger i bottenvåningens farstu så vi fick gå över till verkstadstoaletten. Lägenheten bestod av kök och ett rum. Orsaken till att vi flyttade var att Forsberg anställt en ny snickare med fru och två barn, och behövde en större lägenhet så vi bytte med dem. Nu började vi åka till manskapsmässen i Hissmofors för att äta middag. Vidars syster Siv bodde med oss medan hon gick hos tandläkare här i Krokom och fick sina tänder lagade.

Den 28:e mars 1954 börjar VM-tävlingar i Åre så Vidar, Siv och jag åkte tåg upp för att se tävlingarna och även försöka fota de tävlandes kamp om vinst i tävlingsbanorna. På återresan hade kungliga vagnen hamnat så att vi fick gå igenom den för att komma till serveringsvagnen, det var nog inte så trevligt för dem.

Vi åkte ofta in till Östersund lördagarna där vi åt på något matställe. Vidar åkte ofta hem till Husås. Då blev jag ensam i lägenheten och satt ofta och läste böcker som vi lånade på biblioteket eller skrev brev till nån av mina syskon som var bosatta på olika platser i landet. Om det var vinter blev det skidåkning på söndagar.

En skön majdag tog jag en längre cykeltur Kaxås, Holland, Nälden och hem ca. 8 mil. Men jag kunde även följa med Vidar och hans pappa Anton på travet. Jag var väl inte så intresserad av travet så jag gick även runt med kameran och fotograferade travgubbar och godisförsäljare m.m.

På jobbet tillverkade vi fönster jag beställt hem till Grundsjö. Dessa monterade jag in och målade under semestern, men även höskörden skulle bärgas de dagar det inte regnade. Ja, även badturer ut till någon fin badsjö skulle hinnas med.

En gång när jag besökte Arne Orell hösten 1954 och blev bjuden på kaffe kom det in två lite äldre damer. De började beklaga sej över hur de skulle kunna ringa nu, när man skulle måsta slå numren själv, när telefonisterna försvann.

Inför julen ordnade fotoklubben lilla julafton för medlemmar med respektive.

1955

Den 1:a februari. Flyttkarusellen fortsatte nu till Almas lilla villa vid verkstan. Hon skulle jobba till fjälls under vintern, hennes man Niklas var död sen en tid. Där fanns toalett, centralvärme från spispannan i köket och två rum, en liten men trevlig villa.

Under vintern blev det skidutflykter med buss till Bydalen dit jag åkte ensam och följde med en grupp med färdledare. I resan ingick kaffe på ditresan och middag på hotellet före hemfärd. Pris 20 kr, men så var min lön inte mer än 2 kr i timmen.

Sen åkte Vidar och jag två helger med postbuss till Bakvattnet och gjorde en skidtur upp till toppen av Ansättfjället. Sen mat på Selmas berömda matställe före hemfärd. Den första turen hamnade bussen i en snödriva så vi fick vänta på en reservbuss innan vi kom fram till Bakvattnet. Men jag och Vidar gick fram till Åkersjön och inväntade bussen hos hans moster Agnes Björklund.

Så i maj 1955 flyttade jag till Edvin Olsson där jag fått hyra ett rum i hans nybyggda villa. De hade många barn så de skulle nog ha behövt även detta rum, men de var nog måna om att få in några kronor extra för att klara lånen på villan. Nu blev det bara en kokplatta för grötkokning och kaffe.

Jag började ta körlektioner på hösten 1955 men gjorde ett uppehåll under vintermånaderna. En timmes körlektion kostade 14,50 kr. Den 14:e maj körde jag upp för körkort och allt gick bra så nu skulle jag bestämma mej för vilken motorcykel jag skulle köpa. Det blev en NV. 250 cc. med 16,5 hk och en toppfart på ca. 100 km/ timmen. Nu blev det träningskörning på kortare sträckor, till Husås för att hälsa på Siv och Anton, men även turer runt Storsjön och resor hem till Grundsjö.

Inför valet den 16:e oktober om högertrafik blev det vilda diskussioner på mässen där jag åt mellan de som ville ha högertrafik och de som påstod att det skulle bli blodbad ute på vägarna om det blev omläggning till högertrafik. Nej-sidan vann omröstningen. Därför kom det att dröja ända till den 3:e september 1967 innan vi fick börja praktisera högertrafiken. Detta trots omröstningens resultat och detta utan större problem ute på vägarna. Olyckorna blev snarare mindre till antalet än fler första tiden med högertrafik. Övergången till högertrafik föregicks av mycket information om hur allt skulle förlöpa och vad man skulle tänka på när man gav sej ut i trafiken efter omläggningen.

Under 50-talet blir en hel del filmer, ofta med Vidar och Siv i sällskap. Filmer vi såg under den här tiden var bland annat: Vänd dem inte Ryggen, Flickan ovanpå, Vilseledd ungdom, Fåret har fem fällar, Okänd soldat, Barn 312, I sjunde himlen, Ra Ta Ta - Den tatuerade rosen. Ja, även Bergman-filmerna allt eftersom de kom på biograferna.

Vidar och jag åkte ett par helger upp till Storlien för skidåkning, resmålet blev Skurdalsporten på norska sida. Den drevs av min kusin Betty, faster Selmas dotter. Men då viste jag inte att hon var min kusin.

På jobbet hade det börjat bli en hel del trappor att tillverka. Det blev mest Vidar som jobbade med dem. Han hade studerat en Hermodskurs om hur en bra trapp skulle utformas.

1956

På fotosidan blev det årsmöte och ordinarie månadsmöten med olika inslag under våren 1956. Det kunde vara en fotograf som kom och visade och pratade om sina bilder eller inlånade bildserier som visades i projektor. När det blev sommar blev det fotoutflykter till olika platser.

Efter 1956 års semester började vi på verkstan jobba med glaspartier och inredningar till Ranågården, Dvärsätt som byggdes i två våningar. Alla skåpluckor till rummen skulle kläs med galon. Sammanlagt 296 garderober och skåp. Jag kom sen i januari 1957 att vara där och justera och hänga upp skåpluckorna. Sommaren 1956 flyttade Vidar söderut för att till sist hamna i Stockholm där han arbetade på ett snickeri.

I augusti 1956 bjöd Siv mej till skolhippan på Röstaskolan där hon gick på Hushållsskola. Alla flickorna på skolan skulle bjuda dit en kille denna kväll. Med god mat, sång av eleverna och sen dans. I övrigt var inte killar välkomna på skolan.

Sista dagarna i september fick jag för första gången köra över den nybyggda Strömsundsbron på min resa till Grundsjö. Det var många i Strömsund med omnejd som undrade över varför det byggts en så stor bro.

1957

Så januari 1957. Jag väntade på att få flytta in i den lilla ettan i Ivar Forsbergs nybyggda hus. Jag och Siv var ute på stan på lördagarna och tittade på möbler och annat som måste skaffas till inflyttningen. Siv jobbade i en familj i Östersund som barnflicka så vi träffades ofta.

Den första februari kunde jag äntligen få en egen bostad. Kommande lördag köpte jag två Dux fåtöljer, nöthårsmatta, ett litet soffbord i teak och en taklampa. Sen en golvlampa, stringhylla, radio och gardiner. Skrivbordet fick fungera som matbord. Tyvärr fanns inget kylskåp, kallt vatten i diskhon fick rädda mjölk m.m.

Nu blev det att fixa till mer utrymme i lägenheten. Det blev några skåp uppe under taket i hall och tvättrum samt garderob - linneskåp i rummet. Senare även en säng till. Jag fick besök av systern Naima med mannen Tage Ivarsson och sonen Kent. När sämjan är god kunde även gästerna sova över i min lilla etta. Det kom att bli många gånger vi samsades om utrymmet framöver de år jag bodde där.

Den 17:e februari 1957 var det skridsko-VM på Fyrvalla med Sigge Eriksson. Där träffade jag tre av mina bröder så de fick träffa Siv Westlund för första gången, men inte den sista.

När det vårades blev det att börja åka MC. Jag köpte hjälm, regntålig jacka, byxor m.m. så vi båda kunde vara ute och åka motorcykel. Vi åkte ofta till Husås där huset stod tomt i perioder när Anton, Sivs pappa, bodde och arbetade på annat håll. Vi eldade då upp värme i huset för att få bort lite fukt i huset.

Midsommar 1957 köpte Siv och jag ringar och förlovade oss i hemlighet utan att tala om det för våra anhöriga. I juli blev det semester även för Siv. Vi hade bestämt att vi skulle göra en semestertur upp genom Lappland med Naima och Tage Ivarsson i hans PV - 47:a. Upp till Malmberget, hela tiden i tryckande värme med kraftiga åskregnskurar emellanåt, sen ut till kusten och ner över Örnsköldsvik och hem.

Vi blev sen kvar i Grundsjö tio dagar med höslätter och grävning för vattenledning. För att sen på MC göra en tur ner till Högakusten området där vi åkte omkring till de små fiskelägena m.m. Vi tältade där och sen åkte vi hemåt genom Ådalen och över Ramsele till Husås. Jag började jobba men åkte till Husås kvällar och lördagar. Vi blev då bjudna på kaffekalas av grannen Landström när Siv fyllde 19 år.

Siv jobbade nu hos Bergströms, han bilförsäljare och hon lärare, med en skolgrabb, en fyraårig kille och ett tvillingpar, flickor på knappt två år.

I september 1957 lastade vi Ivar Forsbergs Volkswagen pickup med den köksinredning som vi tillverkat till mina föräldrar. Jag körde upp den och hjälpte bröderna att montera in den längs den nästan sex meter långa väggen. Mamma hade varit borta och kom hem när vi var färdiga. Hon ställde sej framför inredningen och utbrast. ”Vad ska jag ha i alla dessa skåp och lådor?” Två år senare kunde hon konstatera “Nu har jag fyllt alla skåp och lådor!”

Den 4:e oktober 1957. Nu hade en stor världshändelse inträffat, Rysslands Sputnik svävade med 95 minuters mellan rum över himlavalvet som ett blinkande klot, många var det som spanade upp mot himlen för att följa fenomenet. Diameter 58 cm, vikt 83,6 kg och med flera långa antenner. Under en Sovjetresa 1988 kunde jag studera en kopia av den, samt även nyare rymdkapslar på Folkhushållningsexpon i Moskva. Det var ett stort område med olika utställningar och mycket annat.

1958

I augusti 1958 åkte vi upp till Strömsund där vi köpte en bil av Volvos bilförsäljare Bergström som Siv jobbat hos tidigare. Det blev en fyrdörrars Ford Prefekt årsmodell - 55 med sidventilmotor på 37 Hk för 3800 kr. Motorcykeln fick brodern Haldo ta hand om.

Inför julen åkte vi till Husås, dels för att städa upp i huset som varit obebott hela året förutom de helger vi varit där och eldat upp, men främst för att Siv skulle kunna börja baka inför julen när pappa Anton och Vidar kommer hem för att fira jul. I min lilla etta fanns ingen ugn att baka i. Senare fick jag en bänkspis insatt i stället för kokplattan.

1959

Till valborg 1959 åkte vi till Grundsjö på grusvägar som var mycket dåliga på grund av tjälskador. På hemfärden fick jag punktering på ett däck och fick byta till reservdäck. Jag körde till Sivs arbetsplats och parkerade på gatan utanför huset. Sent på kvällen när jag kom ut till bilen hade jag punktering på ett däck till. Det blev att lyfta upp bilen med domkraft och skruva loss hjulet, kränga av däcket, sätta en laglapp på slangen, kränga på däcket, skruva fast hjulet, pumpa i luft och åka hem till Krokom.

Med dåtidens bildäck med innerslangar var det en ständigt återkommande problem med punkteringar. Däcken saknade ståltrådsnät i slitbanan så vassa stenar trängde lätt igenom de rätt slitna däck som ofta förekom på den tidens bilar.

Natten 20:e maj fick jag bilen stulen av några Vemyra ungdomar (Vemyra var en ungdomsgård) från Sollefteå. Polisen återfann bilen i Offerdal och körde hem den sedan de fyllt vatten i kylaren. Bilen var i övrigt inte skadad.

Juni 1959 blev jäktig med alla förberedelser inför vår vigsel på midsommarafton. Min syster Naima sydde Sivs brudklänning så vi måste åka upp till Hoting för att prova brudklänningen. Vi behövde även förbereda så flera gäster kunde sova över hemma i Husås. Frisör, fotograf, blommor m.m. skulle också ordnas

Den 19:e juni 1959. Efter att jag kört in till Östersund med Siv och min lillasyster Gerd som skulle vara tärna så måste jag hem till Krokom och klä mej inför bröllopet. Sen till Östersund, hämta ut blommor, hämta Siv och Gerd hos frissan, sen till fotograf innan vi åkte till Lits kyrka. Där var alla församlade, Sivs pappa, Vidar, mina föräldrar och flera av mina syskon. Även Sivs kompis från Röstaskolan Karin Sandström med fästman Alf Andersson.

Efter vigseln blev det mat på Gästis i Lit med lax som huvudrätt, det ansågs vara lite lyxigt med lax på den tiden. Sen åkte vi alla upp till Husås på kaffe, tårta och en mängd kakor. Kvällen var det allmän dans på Husås loge om det var nån som ville dansa. En del av gästerna åkte hem men det blev rätt många som sov över. Anton och Vidar sov i ett tält på gården. Följande dag blev det kaffebjudning för en hel del släktingar i Husås men även en del från annat håll. Mina föräldrar och syskon åkte hem.

Dagen därpå packade Siv och jag bilen full med hennes kläder och prylar m.m. och åkte till Krokom. På grund av små utrymmen fick vi placera en del på vinden. Det blev även kaffebjudning för min arbetsgivare Ivar och Eva Forsberg, samt familjen Arnold och Gertrud Wall. Senare även Edvin och Lisbet Olsson.

Nu blev det att packa för en semesterresa genom Norge med Sivs pappa Anton och Vidar. Den 10:e juli 1959 körde Gunnar Westlund oss till Frösö flygplats. Anton hade köpt biljetter till oss alla tre för 96 kr styck. Jag var väldigt flygintresserad och hade tidigare gjort flyguppstigningar med små flygplan. Detta var dock första gången jag reste med ett trafikflygplan. Vi åkte med en DC 3:a till Bromma där Vidar mötte oss och körde till hans lägenhet i Solna. Vi var ute och handlade vad vi behövde inför resan.

Vi startade resan följande dag med fikastopp på Gyllene Ratten och sen på Svampen i Örebro. Färden gick vidare över Karlstad, vi slog upp våra tält och ordnade med lite mat innan vi nådde gränsen.

På morgonen kom vi in i Norge, vi körde västra sidan av Mjösasjön och svängde av mot Songnefjord dit vi nådde efter att vi kört ner efter en smal serpentinväg från fjället. Där talade en skylt om att det var timmekörning, alltså att man fick köra ner på halva timmar och upp på heltimma. Sen färja. Vi tog oss vidare och slog upp tälten längst in i fjorden.

Morgonen därpå klättrade vi upp längs Sognefjällsvägen, gjorde en avstickare upp till en utsiktsplats på Nebba för att fota, sen ner på hårt trafikerad serpentinväg till fjorden. En lyxkryssare låg förankrad på fjorden, därav all trafik vi mötte under nerfarten. Nere i fjorden +30°. Efter att vi försökt handla lite i trängseln av cigarrökande amerikaner i tropikhjälmar, så fortsatte vi resan.

Vi klättrade upp efter en ny serpentinväg och nådde så småningom den omtalade Trollstigen. I vår mening en fin lättkörd väg mot många andra vi kört. Sen över Röros, Flatruen och hemåt, framme i Husås kvällen 19 juni.

Efter årets semester hade vi på jobbet börjat tillverka kyrkbänkar, altarskrank m.m. till Tännäs kyrka samt en affärsdisk i ek till Kaltex. På kvällarna jobbade jag med ett köksbord m.m. till lägenheten. Sen blev det bärplockning av hjortron, lingon och blåbär.

Faster Selmas berättelse

Min faster Selma Jonsson bodde i Näversjöberg och jag brukade åka och hälsa på. Hennes man Gustav, även han från Grundsjö, var död. Sonen Hugo som tagit sej namnet Riheim var kvar på gården men oftast ute på jobb åt annat håll så hon satt ensam med sin hund som som enda sällskap.

Jag besökte henne rätt ofta, då kunde hon sitta och berätta, var och hur de bott sen de gift sej och om de problem de haft med var de kunde få någon bostad till familjen. De bodde i Grundsjö första tiden men 1913 fick de flytta med tre barn till Wallsjöberget en ensam Bolagsgård gård mitt ute i skogen.

En av gångerna jag satt hos henne började hon att berätta om en morgon i Januari 1918. Ja, sa hon, när jag vaknade kände jag att det var dags att föda barnet jag bar på men mannen bodde i en koja ute på skogen så honom kunde jag inte nå. Den enda vuxna var min unga piga så jag skickade henne att på skidor åka till Rossön och hämta Barnmorska. Det hade snöat under natten och det var långt att åka så det visste jag att någon Barnmorska skulle aldrig hinna fram i tid. Det var inte annat att göra än att förbereda allt för att föda ensam, jag låste in barnen i ett annat rum. Och allt gick bra så när Barnmorskan kom var barnet, en flicka, både tvättat och lindat.

Så 1918 flyttade de till Tannsjön, en annan bolagsgård där bodde flera familjer. En av familjerna i egen gård. Så 1924 åter flytt då till Nyby, Lit där de fått hyra ett äldre hus på en gård. Där de bodde några år till dess de renoverat och fått huset mera trivsamt att bo i. Men då kom bonden och meddelade att han behövde huset för egen del så det var bara att flytta. Det blev Duved till 1932 när de byggde eget hus i Näversjöberg.

Den flicka som föddes i januari 1918 döptes till Maj Hagard, hon flyttade till Skåne och blev kvar där. På äldre dagar kom jag att prata med henne via telefon några gånger. En gång började hon berätta om sin ungdomstid här i Jämtland. Ja sa hon jag var nog lite vild av mej och provade på lite av varje. Jag jobbade på flera olika mejerier men när kriget började sökte jag till Lottakåren. Jag blev placerad som flygbevakare ”Tornsvala” på olika platser i Jämtland. En påsk när jag var ledig åkte jag hem från Offerdal med buss till Näversjöberg.

När jag skulle inställa mej på förläggningen måste jag åka skidor över skogen dit. Det var vårväder och i bäckar hade snön sjunkit ner så min ena skida fastnade i snön så bindning lossnade. Så det var bara att försöks gå i den tunga snön jag kände hur krafterna började ta slut så jag sökte efter nån plats att vila mej på. Men efter ett tid hörde jag en hund skälla. Då fick jag nya krafter och lyckades komma fram till byn. Ja, sa hon, hade jag somnat så hade jag aldrig vaknat mer.

Egen villa och familjeliv – 60-tal

April 1960 hade fotoklubben ordnat med en resa till Önrun för en solig fin fjälltur. Vi tolkade efter vessla upp till toppen. Sen blev det fika nere vid skogskanten vid en fäbodstuga. Siv var inte med, hon var gravid. Den 2:a juni 1960 blev det dags att åka in till BB. Jag satt hos Siv men när det blev dags att föda fick jag inte vara med längre. Fick sitta i väntrummet till dess en barnmorska kom in och talade om att allt var klart. Så fick jag se vår nyfödda dotter, en liten skönhet.

Efter 4 dagar fick jag hämta hem dem. Grannens barn kom in och beundrade Annika i korgen, äldre pojken Lennart undrade var hon varit och blivit solbränd? Annika hade lite ofarligt gulsot, därför tyckte han att hon var solbränd. Vi åkte in till stan och köpte lite barnkläder, Gertrud Wall erbjöd sej att vara barnvakt. Sen köpte vi barnvagn och lite annan utrustning för en summa av 230 kr. Det var vad vad den så kallade moderskapspenningen räckte till.

Den 18:e juni kom Vidar hem till Husås från Stockholm med en TV, den första i Husås. Släktingar i Husås kom och bänkade sej fulla köket för att bekanta sej med det nya etermediet. Sen blev det kaffe så de kunde diskutera det nya som kommit hit upp. Före programmet sändes en testbild för att man skulle ställa in skärpan m.m.

Juli 1960 köpte jag en tvättmaskin av större modell på Expo Norr för 1775 kr som jag fick inmontera i Ivar Forsbergs källare tills vidare. Även övriga i huset fick använda maskinen. Maskinen saknade automatik, mest därför att en elektriker jag kände varnat mej för att automatiken så ofta gick sönder. Det visste jag även därför att familjen Siv sist jobbade hos gång på gång fick reparera automatiken på deras maskin.

Den 11:e augusti 1960 anmälde jag mej för ett av husen som ska byggas i området som kom att kallas Träsket därför att det tidigare plockats hjortron på nedre delen av området. Många av husen byggdes för att hyras eller säljas ut till alla de nya lärare som behövdes till den nya 9-åriga grundskolan. Huset kostade 64 000 kr varav en egeninsats på 10 000 kr. Det var rätt mycket pengar eftersom min årsinkomst var 12 000 kr.

Den 16:e augusti blev Ivar Forsbergs källare översvämmad av avloppsvatten, dels av rikligt av regn men även för att det börjat byggas i Träsket med anläggning av nya avloppsledningar i hela byggområdet. Brandkåren fick pumpa bort nära 60 cm. vatten, sen blev det storstädning av hela källaren.

I januari 1961 spanade vi in hur långt det fortskridit med byggandet i det nya villaområdet. Det var bara första huset i kedjehus-längan som var klart. Vårt hus var visserligen rest med yttertak men saknade fönster och dörrar så snö hade drivit in i källaren. Den första mars gick jag till kommunen och betalade tomten som var på 1000 kvm á 3 kr/kvm. Jag ritade och funderade över hur infarten till villan skulle utformas, vägen låg mycket högt i förhållande till gårdsplanen. Jag begärde att de skulle lägga på ett extra varv hålsten på 20 cm på grunden och sänka vägen så mycket som det gick för ledningsnätet i gatan.

I tvättstugan fick jag dem att flytta golvbrunnen så det passade för tvättmaskinen. Endast vi hade tvättmaskin av de som bodde i de fristående villorna. Kommentar från grannarna var, ”Hur ska ni få tvätten ren när ni inte kokar den?” De hade kokgrytor på ben och ett gammalt badkar eller annat för att skölja kläderna.

Den 1:a juli 1961 tog vi på oss utstädning av villan och jag tog även på mej att slipa parkettgolvet i vardagsrummet för att vi skulle få flytta in i villan. Så den 12:e juli började vi flytta in. Allt flyttades med den egna bilen, möbler lastades på taket. För att komma upp på bron fick jag bygga en landgång från vägslänten fram till andra steget i bron, infarten var inte uppfylld. Nu blev det även utstädning av vår lilla lägenhet, det blev klar till den 15:e juli. Vi hade barnvakt medan vi jobbade med huset och städningen i lägenheten samt flyttning.

Nu hade jag fullt upp med allt som ska fixas både ute och inne. Städning av källaren och grusa upp infarten så jag kunde köra ner bilen. Fixa till lite ved, jag hade ännu inte beställt olja till pannan. Inne skulle en del tavlor upp på väggarna, bokhylla m.m. Men det såg kalt och tomt ut med de fåtal möbler och prydnadssaker vi haft i vår lilla etta. Vi hade t.ex. bara ett par lampor med oss från lägenheten så i flera rum hängde vi upp en enkel glödlampa.

Annika hade precis fyllt ett år och nyligen börjat gå. På den tiden var det brukligt att små barn hade skor även inomhus, det skulle inte vara bra att de gick barfota. Hon halkade därmed runt på de nya blanka linoleummattorna i huset. Men lärde sej snart att gå även på dessa mattor.

Nu hade vi eget kylskåp men fortfarande ingen frys. Vi hyrde frysfack hos Göstas nere på Krokom, till november 1966 när vi köpte egen frys. En annan sak var att tillverka och montera in en massa extra hyllor i skåp och garderober. I källartrappan blev det ett skåp för verktyg och annat som behövde vara lättåtkomligt när man skulle jobba i huset.

Det fattades massor med jord både på infarten och på tomten. En hög jordkulle på granntomten skulle flyttas, dels på den tomten och dels på vår. Men jorden räckte inte till, det kom att fattas många jordlass på min tomt som jag efter något år fick ditkörd med bil. Under augusti skulle det även plockas bär för vinterns behov, det blev hallon, blåbär och lingon Det mesta plockades hemma i Grundsjö.

Den 17:e september 1961 blev det repmånad. Vi blev inskrivna och utrustade i Vejmon på ett mobförråd. Vi tillbringade natten där i tält sen transporterades vi till gamla lägret i Lugnvik. Det blev träning med cykeltolkning efter traktorn inom I 5:s övningsområde och upp mot Föllinge m.m. Efter en vecka blev vi lediga helgen. Då körde jag upp till Grundsjö, Siv skulle vara där två veckor och väva långa trasmattor till källargolven. Min syster Naima och jag satte upp väven innan det var dags för mej att inställa mej i Lugnvik.

Den 2:a oktober började manövern med cykeltolkning Stugun - Ragunda där vi slog upp tält för natten. Morgonen åter cykeltolkning över Solefteå - Multrå - Gårdsjö där vi slog upp tält igen för natten. Onsdag ner till Bjästa men de sista 15 km. fick vi cykla, åter slå upp tält och gräva så kallade atomskyddsgropar. Slutmanöver med cykeltolkning upp till Långviksmon. Sen cykling upp mot Hattsjö med strider mot ett förband från Boden. Måndag den 9:e cykling till Långviksmon för inlastning på järnväg för färd till gamla lägret i Lungvik med vapenvård och inlämning av kläder.

Den 4:e november - 1961. Äntligen hade vi fått infarten till huset planerad, men på tomten fattades massor med jord. Jag tillverkade ett bordtennisbord till källaren och en säng tills våra julgäster skulle komma, Sivs pappa Anton Westlund från Lövstabruk och Vidar från Stockholm. Vi köpte även en soffa till vardagsrummet för 718 kr.

Vi julpyntade så gott det gick den här första julen i eget hus. Jag hade varit till skogs och huggit en julgran men vi hade inte så mycket att pynta den med, men det fick duga den första julen.

Vi firade julen för första gången i eget hus med Anton och Vidar. Annandagen kommer även Kalle Westlunds familj till oss på mat och kaffe. Den 28 december åkte Anton och Vidar till Lövstabruk respektive Stockholm, vi åkte till Grundsjö för nyårsfirande.

1962

Under året startar utbyggnad av Nyhedens skola inför övergång till 9-årig skola. Mars, sista kommun sammanslagningen till storkommun och beslut om att den ska heta Krokoms kommun. Vidare beslutas att bygga det första Dagbarnhemmet i kommunen.

Den 13:e mars 1962 fick jag villan insynad. Jag anmärkte på att det trängde upp spikskallar genom mattorna på golven, stora sprickor i hörnen på grund av bristfällig uttorkning av huset före målning och tapetsering och kyla som trängde in längs golven vid ytterväggarna samt fukt som gick upp i källarväggarna så att putsen ramlade av.

Jag lyckades få en skrivning i insynsprotokollet att 2000 kr ska innestå till dess anfodrade åtgärder åtgärdats. Men eftersom inget gjordes och jag inte ansåg att jag kunde åtgärda bristerna för 2 000 kr så blev summan till sist avskriven. Så min egenavgift på 10 000 kr blev bara 8 000 kr.

Den 14:e april fick vi äntligen vägarna plogade med traktor så vi slapp få ner en massa snö på gårdsplanerna. I juni sattes postlådor upp vid infarten så vi slapp gå ner på postkontoret på Strandvägen och hämta post från postfack. På kvällarna jobbade jag med tomten och inredning till ett fotolabb m.m. När semestern var slut blev det bara helger och kvällar att jobba på tomten, många gånger jobbade jag tills solen tittade upp över horisonten, det kunde bli väl lite sömn men när man var ung klarade man det mesta.

Julen 1962 firade vi med Sivs pappa Anton och hans sambo Gunhild som båda nu bor i Husås. Vidar kommer också från Stockholm. Mellandagarna var jag i Husås och tillsammans med Anton, Vidar och Gunnar Westlund rev vi en lade ute på myren och körde hem till Husås. Jag skulle få bräderna till att bygga ett garage till sommaren vid huset. På helgerna under våren spikrensade jag brädorna när vi var i Husås.

1963

I januari 1963 installerade vi telefon i huset efter att ha varit utan i nästan 2 år. Under den tiden fick vi gå ner på Krokom till telefonväxeln i Jämtstugan och ringa. Det kostade 370 kr att få egen telefon indragen. Våren 1963 var det dags att börja fullfölja anläggning av gräsmatta och ordna upp trädgårdslandet. Men jag skulle även bygga mitt garage. Jag började med att gräva för plintar till frostfritt, sätta ner rör, återfylla jord och fylla dem med betong. Grävningen fick jag hjälp med av Anton och Vidar. Det behövdes en hel del virke som måste anskaffas, brädorna hämtade jag i Husås från den lada vi rivit under julen.

Jag fick hjälp av min svåger Tage Ivarsson med att resa stommen till garaget och lyfta upp takstolarna som jag tidigare färdigställt. Sen klarade jag av resten på egen hand, även om jag jobbade en del med att få klar gräsmattan under sommaren. När vintervädret kom var garaget klart. Den 30:e augusti 1963 var det dags för färd till BB och där föddes vår andra dotter som fick heta Karina. Med svart hår, en liten skönhet till i familjen! Annika och jag hälsade på Siv på BB söndag 1:a och måndag kväll. Sen den 4:e september kunde vi hämta hem Siv och Karina. Jag hade även tillverkat ett skötbord till badkaret samt underrede med hjul till korgen.

Den 13:e september. När vi åkte upp till Grundsjö så körde vi hem Harriet till Storhögen, hon hade varit hembiträde medan Siv varit sjukskriven, hon slutade nu hos oss. Vi skulle plocka lingon i Grundsjö, vi fick sällskap av min bror Rolf i bärskogen. Jag åkte även till Dorotea och hämtade min syster Gerd som jobbade på Konsumbaren där.

1963 var ett lämmelår, när vi i slutet av september åkte upp mot Bakvattnet och kört bron över Åkerån norr om Landön var vägen på minst 10 meter praktiskt taget klädd av rester av krossade lämlar. Den 16:e november 1963 åkte jag och Annika upp till Britta Lyckes stuga vid Näldsjön för att montera in ett fönster där. Siv var hemma med Karina, hon gick ut till postlådan utan att regla upp låskolven och dörren blåste igen så hon blev utlåst och hittade inte den reservnyckel vi hade i garaget. Hon fick gå till grannen Hjalmar Jönsson som bröt upp ett källarfönster som hans son kröp in genom och låste upp dörren från insidan.

1964

Februari 1964 köper vi vår första TV, en Luma för 1045 kr. För att kunna följa vinterns stora skidtävlingar under OS. Mars månad blev fin med i stort sett uppehållsväder med soliga dagar och kalla nätter. Nästan barmark vid månadens slut. Den 12:e april åker jag in till I 5 på en repmånad. Nu förlagd på en av kasernerna med mat på Mässen om vi inte var ute på övningar och låg i tält.

Sommaren 1964 blev omväxlande med en del varma dagar men mest blåsigt och kallt tidvis regnigt men lätt nattfrost 19:e maj, sen 17:e augusti svår nattfrost, potatisblasten frös bort. Den 7:e juli snöfall över stora delar av Jämtland. Men den 2:a juli löd tidningsrubrikerna, nu har det hänt, BH-löst i Önsjön! Med en massa intervjuer med folk som förfasades eller gillade det nya badmodet.

Efter de svåra frostnätterna blev det nästan inga bär att plocka. De enda bär som fanns var lingon och det först i slutet av september. Vintern 1964 blir det rätt milt väder med någon enda dag med -31°. En del regndagar i mars och april, när snösmältningen tar fart så Krokom är snöfritt till i slutet av april. Sommarvädret blev omväxlande med varma perioder och däremellan kyligt med blåst och regn så det dröjde innan bären mognade.

Sent 60-tal

Barnen blev äldre och lekte med grannbarnen, alla i ungefär samma ålder. Det fanns alltid någon att leka med eftersom de flesta kvinnor, precis som Siv, var hemma med barnen. Vår tomt låg mot lekplatsen så den blev en del av lekplatsen även den, eftersom jag tillät dem att leka även på den.

Nya året 1965 inleddes med extrem kyla hela januari och halva februari ner till -39°. Sen mildare och många snödagar så till fjärde veckan i mars var snödjupet över en meter i Krokom. De stora snödrivorna gillades av barnen som kunde gräva stora snögrottor i dem.

Under semestern 1965 åkte jag, Siv och Annika för första gången till Trosa för att hälsa på Sivs bror Vidar och bekanta oss med den lilla idylliska staden och hamnen med alla båtar m.m. Vi åkte tåg och blev hämtade av Vidar i Stockholm. Det kom att bli rätt många resor dit sen under kommande år även i egen bil.

Mulleskola startade sommaren 1965 och gick under somrarna några år framåt. Den samlade rätt många barn som fick lära sej att inte kasta skräp i naturen och plocka upp det de hittade. Det hölls också simskola i Böle under försommaren men vattnet var oftast kallt så barnen hade svårt att tillägna sig simkonsten. Annika och Karina lärde sig aldrig simma där, men när badhuset byggts gick det bättre! Vi åkte ofta dit på kvällarna under barnens uppväxt. Krokom blev utan bibliotek i och med att det hus som använts blev rivet för att ge plats för allt nytt byggande på området. Nu fick vi åka in till Östersunds Bibliotek när vi skulle låna böcker.

Detta år blev det också obligatorisk årlig besiktning av bilar, tidigare bestämde man själv om man kunde köra med bilen eller ej. Om man inte blev stoppad av polis som ansåg bilen vara en säkerhetsrisk och gav körförbud. Min gamla Ford Prefekt med sönderrostade balkar skulle inte godkännas, så det blev att skrota den. Jag körde den sista gången den 28:e december. Dåtidens bilar var oftast uppbyggda med balkar under hela bilen som bärande konstruktion där motor och hjulupphängning var förankrat.

Jag lyfte ur motor och kylare m.m. för att få reservdelar till nästa bil, men jag väntade med att köpa ny bil till det började våras. April 1966 köpte jag en svart Ford Anglia av årsmodell 1959. Den 28-29:e juli 1967 bytte jag motor i den bilen. En kolv i motorn var skadad. Jag tog en felfri kolv ur förra bilens motor. Sen lyfte jag in motorn igen och bilen fungerade som den skulle. Allt jobb hade jag klarat ensam i garaget.

Kvällen den 20:e augusti 1967 körde jag in Siv till BB och där föddes vår son som fick heta Fredrik. Som barnvakt hade vi grannens dotter Maide Natanaelsson. När jag kom hem och berättade att vi fått en pojke trodde hon att jag ljög för att jag varit borta så kort tid. Efter några dagar var det dags att hämta hem Siv och lilla Fredrik. Träskets alla flickor kom och beundrade det nya tillskottet i familjen som de gått och längtat efter att få se. De lekte tillsammans med Annika och Karina på vår tomt och gick in och ut i huset, behövde de en toalett så kom de bara inspringande till vår. Vi hade senare under många år min brorsdotter Helena från Stockholm som sommarbarn några veckor varje sommar. Hon var så förvånad över detta till att börja med, hon sa, ”men dom bor ju inte här”.

Annika började skolan hösten 1967, skolan låg på Nyheden. Kvällen innan hon skulle börja cyklade vi den 2,5 km långa vägen, som gick över två järnvägsövergångar och en bro, för att hon skulle lära sig att hitta till skolan. Hon fick Hanna Höglund som lärare. Skolsalen var inrymd i Gula paviljongen, en barackliknande byggnad i utkanten av ordinarie skolområde. Under det första skolåret gick Annika i skola även på lördag förmiddag men när hon började andra klass hade 5-dagarsvecka införts.

På hösten 1967 infördes högertrafik. Den andra september 1967 åkte vi upp till Hoting och Grundsjö, för att den tredje september åka hem. På så sätt fick vi köra samma sida av vägen även hem, eftersom övergången till högertrafik genomfördes ett visst klockslag. Jag vill minnas att det var kl 03:00 från och med natten mot den tredje september 1967.

År 1968 bjöd på en tidig vår med all snö borta även i skogarna till i slutet av april. Sommaren var torr så alla mindre vattendrag blev nästan torrlagda. Det var brist på vatten i brunnar och källor samt brunbrända gräsmattor. Hösten 1968 byggdes Krokoms vattentorn. Jag lånade nyckel från kommunen för att komma upp och fotografera från vattentornet, men sen fick jag veta att vi hade nyckel på brandstationen så det blev enklare att komma upp i tornet. Jag kom att ta många bilder över Krokom i flera omgångar under 70- och 80-talet.

Oktober 1968 stod stommen till Ivar Forsbergs nybyggda del av verkstaden klar. Men det dröjde innan vi fick flytta in. Den nya verkstadsdelen var på 40 x 45 meter samt panncentral helt i betong. Det kom att blir många nya maskiner och med det andra typer av jobb. Bland annat fönster, glaspartier och många blydörrar till Röntgen m.m. på Sundsvalls nya sjukhus. Arbetsstyrkan hade ökat kraftigt och innefattade även Orrvikens snickeri med ca. 25 anställda. Jag kom att få uppdraget att slipa alla verktyg i ett eget rum. Ett ensidigt jobb som så småningom kom att åsamka mej förslitna axlar och nacke som jag fortfarande har besvär av.

För mej blev det repövningen första veckorna i maj 1969, nu i tält på olika platser upp till Storlien där det blev slutövning. Där fick vi storm så alla tält förutom vårt blåste loss från sina förankringar så de som drabbats fick klara sista delen av natten utomhus. Här fick vi bekanta oss med alla försvarsanläggningar från krigstiden som fanns insprängda i berget mot Norska gränsen. I slutmanövern ingick att vi skulle klara en truppförflyttning över fjället till Handöl.

Tidigt 70-tal

Siv var fortfarande hemmafru i början av 70-talet men började ta emot dagbarn från grannfamiljerna när Fredrik blev lite äldre. Det fanns inte lika många barn att leka med, de flesta grannbarnen gick i skolan. Siv blev så småningom fast anställd kommunal dagbarnvårdare för lång tid framåt. När senare antalet dagmammor minskades i Krokom började Siv jobba deltid som extra på dagis allt efter behov av personal, fram till pensioneringen. Siv uppskattade de kortare arbetsdagarna jämfört med att vara dagmamma.

Eftersom vi fick använda verkstan på kvällarna kom det att bli att jag tillverkade möbler till familjen allt eftersom det behövdes, skrivbord till barnen, köksbord, byråer och allt möjligt annat som behövdes. Jag tillverkar även en del saker till närmaste släkten. Men det blev naturligtvis även att vi köpte möbler från IKEA eller andra affärer.

Under min 4 veckors semester tog jag ofta på mej en vecka brandjour för att fixa med huset, jourersättningen räckte till färg, tapeter och liknande. Badplats fanns det söder om Böle i Näldsjön. När barnen blev större cyklade de dit själva. Skulle man få en fin badplats måste man åka upp till Nordannälden. Där var badstranden av fin sand och även sjöbottnen var av samma fina sand men vägen ner till stranden var dålig, ej riktig bruten väg. Semestern 1971 kom vi att vara i Grundsjö under semestern och jobba med utbyggnad av huset för att få plats för bad och toalett. Vatten hade dragits in några år tidigare.

Matresor till Norge var populärt på den här tiden. Vi åkte dit för att köpa billig ost - margarin - mjöl m.m. Vi köpte hela ostar som vi delade till lämpliga bitar och lade i frysen. Det startade också bussresor till Sundsvall för att köpa möbler på IKEA. Även bingo var populärt då även gåbingo som ofta arrangerades i Träsket. På vintern åkte vi ofta skidor, barnen uppskattade om utflykten också innebar fika och helst även korvgrillning.

Vi plockade väldigt mycket bär under alla år förutom år med frost eller torka som gjorde att det inte fanns tillgång på alla sorters bär. Framför allt var det till min hemby Grundsjö som vi åkte för där fanns det vissa år enorma mängder blåbär och under många år i följd plockade vi hallon från en kalavverkad bergssida där det fanns hur mycket stora fina bär som helst.

Sommaren 1970 asfalterades vägarna i Träsket för första gången, fram till dess var det bara grusväg i hela området. Hösten 1970 började Karina skolan och Fredrik började hösten 1974, då först på Nyheden men sen efter jullovet i 2:an 1975, till den nybyggda Hissmoskolan vid Aspåsvägen så nu blev det nära till skolan för honom.

1970 startades scout-gruppen Blåvingarna med Anna Karin Fahlén och Maidie Natanaelsson som ledare men den kom inte att vara aktiv så många år i brist på ledare som kunde ställa upp. Både Annika och Karina var med i scouterna och var bland annat på läger i Tullus.

I Träsket hade vi gemensamma midsommarfiranden från 1972 och framåt, rätt många år. Det var dans kring stången och olika lekar, sen fika med egen fikakorg på gräsmattan bakom längan av smålägenheter. Sen blev det även år med surströmmingsförplägnad och grillad korv till barnen.

Sommaren 1972 började Annika och Karina rida hos Milly Jonasson, hon hade startat ridskola. För Annikas del blev det kortvarigt, den häst hon börjat rida sålde Axel Jonasson. Men Karina fastnade för ridning, red länge hos Axel och kom att vara på ridläger i Åkersjön 7 somrar. Hon skaffade sen egen häst fram till att hon flyttade in till Östersund och skaffade familj.

Barnens kusin Helena från Stockholm var hos oss på somrarna. Hon blev som ett extra syskon till våra barn. Hon tyckte dock inte om att plocka hallon, när vi 1975 var på en fäbodvall på Husåsskogen klagade hon över hur tråkig det var medan våra barn var mycket ivriga på att plocka bär och tyckte det var roligt. Vi plockade ca. 50 liter hallon efter flera besök där. Där fikade vi och grillade korv i en sandgrop alldeles intill där det var riskfritt att elda. En mycket trevlig plats att vistas på. Jag plockade även en dag 15 liter blåbär alldeles intill fäbodvallen.

Jag var bilägare från 1958 och jag körde under 1000 mil per år. Bilen användes sällan till jobbet därför att jag bodde så nära så det blev cykel som användes. Bilen användes för resor till Husås, Grundsjö och för att besöka olika platser i länet. Senare blev det längre resor med familjen, som till Trosa eller andra platser. Barnen gick eller cyklade till aktiviteter i närområdet och sen när de börjat skolan cyklar de dit, vintertid kom det ofta även att bli spark.

Ett alltid återkommande jobb var att reparera dåtidens bilar. I maj 1971 lyfte jag ur motorn för andra gången ur min Ford Anglia och bytte ut en bränd kolv som jag tog ur min förra bil av samma modell. Med en svag motor som ofta fick gå på högvarv och med en otillräcklig kylning av frästa cylindern blev kolvens topp bränd, så översta kannringen slets loss och splittrades. Att motorn trots det fungerade är märkligt men den blev svagare.

December 1973 blev det oljekris med ransonering på bensin och kraftigt stigande priser på eldningsolja och bensin. Eldningsoljan steg från 234 kr till 414 kr/kubik. Bensinransoneringen tog slut den 29 januari 1974, innan det blev problem med trafiken.

Sent 70-tal

Barnens fotointresse ökade, vi hjälpte dem med bättre kameror för jag tyckte att det var meningslöst att sitta och ta fram bilder fotade med en skräpkamera. Jag lärde dem att framkalla filmer och ta fram bilder från dem, så efter en tid kunde de klara det själva. Karina började så småningom som fotograf på Länstidningen och fick beröm för sina färdigheter i mörkrumsarbetet.

Sommarvärmen med upp till +30° under juli och augusti 1975. I stora delar av Sverige slogs ett 200 årigt rekord. Men i slutet av augusti fick vi frostnätter här i norr. Västjämtland drunknade i snömassorna i januari och februari 1976. En del av sportstugorna blev helt översnöade.

Hösten 1976 börjar Annika på Wargentin i Östersund för en treårig gymnasieutbildning. Hon kom att få stiga upp före mej på morgonen på grund att det inte fanns lämpligare bussturer. Jag tyckte synd om henne kalla vintermorgnar när hon så tidigt måste ut i snö och kyla. Senare när hon skaffat eget boende köpte hon en bil.

En grupp från villaområdet Träsket gick kursen ”Trädgård i norr” under höstan 1977 med en duktig trädgårdsmästare som kursledare. Vi gick runt till allas tomter och diskuterar hur man bäst skulle sköta beskärning av olika buskar, passande växter och allt annat. Fika bjöd vi på allt eftersom inom gruppen.

Vi flyttade in i Ivar Forsbergs nya stora verkstadsbyggnad i april 1978. Med glasmästeri, måleri, stort lager, kontor samt en hel del nya maskiner. 1978 hade vi den kallaste julhelgen på 200 år, julkväll -32° och nyåret -42°. Januari och början av februari 1979 fortsätter kylan med korta avbrott, snö kvar i skogarna till den 20:e maj.

Julisemestern 1979 byggde jag ut huset för att få en bättre källartrappa och en farstu för att underlätta förvaringen av kläder och skor, framför allt för Sivs dagbarn. Den gamla nerfarten till källaren fick bli en garderob med en stor hylla längst upp för skrymmande saker. Hösten 1979 blir det Karinas tur att fortsätta studierna på gymnasiet i Östersund.

Oktober 1979 bytte jag ut oljepannan mot en elpanna och varmvattenberedare i mitt pannrum. Jag fick därmed även rymligare pannrum som jag även använde som hobbyrum. Där ville jag bygga skåp och få plats för maskiner.

80-tal

Både jag och Siv fortsatte att jobba under hela 80-talet. Jag fortsatte också i brandkåren ända fram till 1989. Vardagslivet förändrades en hel del när barnen växte upp och så småningom flyttade hemifrån. Det här var också årtiondet när både vi och barnen började resa allt mer. Annika som är äldst var den som först flyttade ut. I september 1980 hjälpte jag henne att flytta till en lägenhet i Stiftelsehusens bostäder i Krokom. Hösten 1983 blev det Fredrik som skulle börja på Wargentin för vidare studier, det kom att bli fyra år framåt för hans del.

Bilreparationerna fortsatte även under 1980-talet. Nu hade även Annika och sen Karina bilar så det blev ännu fler bilproblem, som att byta hjullager, byta ljuddämpare och ett sprucket topplock på min bil som jag bytte på verkstad denna gång. I maj 1986 köpte jag en ny bil, Ford Escort med låsningsfria bromsar för 64 900 kr, så nu skulle jag säkert att klara mej några år utan problem. Barnens bilar fick jag fortsätta att hjälpa till med, tex när när Karina och Fredrik lyfte ur motorn i Karinas bil för att reparera den 1988.

Den 1-11 maj 1980 blev det storkonflikt på arbetsmarknaden med 750,000 lockoutade. Jag utnyttjade den lediga tiden med att vara ute och fotografera. Det blev en fotorunda i Hissmofors Folkets hus där en båtbyggare hållit till och byggt en stor båt. Men han omkom så båten blev inte färdigbyggd. Uppe på övervåningen fanns det gamla biblioteket som jag även dokumenterade.

Krokom fortsatte att byggas ut. I september 1983 var vi på studiebesök på det nybyggda långvårdssjukhuset i Krokom. Ivar Forsberg guidade oss från s-föreningen genom lokalerna. Ivar hade varit en av de drivande krafterna i detta bygge. Några år senare, i november 1986, var vi också på visning av nya mellanstadieskolan Kvarnbacken. Under 1989 byggs det på en fjärde våning på många av hyreshusen i Krokom.

Semestern 1984 flög Siv och jag flög till Gotland där vi vandrade runt längs de stenlagda gatorna bland en mängd ruiner efter gammal bebyggelse. Vi besökte även Almedalen när Olof Palme höll sitt tal inför en enorm massa åhörare. Vi åkte flera bussturer med guide till olika områden på Gotland och hyrde även en bil två dagar och körde runt till både sydligaste och nordligaste delen av ön. Det blev ett stort antal bilder från resan.

Annika fick sitt första barn i juni 1985, en flicka som fick namnet Jennifer. Hon kom att tillbringa mycket tid hos Siv och mej under barndomsåren, lite av ett andra hem. När vi besökte Annika så skulle hon följa med till oss till Krokom ett par dagar eller mer. Eller om de besökt oss så ville hon stanna hos oss. Sen fick Annika en flicka i juli 1987 som fick namnet Emma och en son i september 1989 som heter Anton.

I juni 1985 gjorde Siv och jag en bilresa över Bergby när Annika och Lasse Oskarssons gifte sej på SSU-lägret där, sen över Stockholm till Trosa, då i sällskap med Karina. Sen efter ett par dagar fortsatte Siv och jag upp till Degerfors där vi övernattade hos Sivs kusin Otto och Elna Lycke. Vi sökte även efter min bror Sigfrid i Karlskoga men han hade åkt utomlands på semester som vanligt. Så vi åkte vidare till Orsa där vi sökte rätt på Sivs kusin Anita Hammarström Wenkler, innan vi åker hemåt, det blev 190 mil.

Den 28:e februari 1986 satt jag och Siv och åt frukost när Karina kom in i hallen och ropade: Palme är mördad! Vi visste inget eftersom LT hade hunnit skicka dagens upplaga till Krokom innan man stoppade pressarna och gjorde om förstasidan på tidningen.

I maj 1986 åkte vi till Wien med Karina, vår första resa ut i Europa. Vi fick skönt väder och kunde ströva runt i staden, då speciellt den stora breda gågatan där det alltid var folk som uppträdde med musik, gycklare m.m. Vi besökte Katedralen Stefansdomen, klättrade även upp till toppen med utblick över staden. Vi besökte Belvedere Museum, Slottet Schönbrunn, vindistrikten och hann även besöka Budapest och blev matade med alla uppgifter om deras hjältestatyer.

I augusti 1986 körde jag Karina och hennes kompis Carina ner till Njurunda. De skulle åka med de Rosa bussarna till Indien. De skulle bo på bussarna, en del fick sova på bussarnas tak. Karina kom hem hem från Indien utan att vi visste om när, en snöig februarimorgon 1987. Jag var ute och körde snöslungan för att få bort den djupa snön, när jag tittar upp ser jag henne med en stor ryggsäck på ryggen och handbagage komma pulsande genom snön. Ett kärt återseende och skönt att få krama om henne. Vi hade haft en flitig brevväxling men det tog lång tid, ofta upp till två veckor, för breven mellan Indien och Sverige. Så visst undrade vi rätt ofta hur det stod till med henne. Att ringa från Indien var både krångligt och väldigt dyrt på den tiden, långt före internet och mobilernas tidevarv. Hon ringde hem med ”mottagaren betalar” kanske 2 gånger på 6-8 månader.

I augusti 1988 reste vi till Sovjet, med oss var även döttrarna Annika och Karina. Gorbatjov hade infört reformen Perestrojka några år tidigare så nu var det möjligt att resa i den här delen av världen. Vi flög till Moskva där vi bodde på Hotell Kosmos på 24 våningar. Vi var en grupp med ungefär hälften norrmän varav en jobbat på ambassaden i Moskva och kunde ryska. De och ett par bekanta till dem blev de som vi hade mest kontakt med. Väldigt trevliga att umgås med och ibland bra med nån som kunde ryska när vi var ute utan guide. Vi åkte buss till olika sevärdheter, det blev Röda torget, Kreml med alla lökkupoler, Panorama museet m.m.

Sen åkte vi till Jaroslav stationen och äntrade vår vagn för en 500 milafärd på Transibiriska järnvägen. Vi fyra fick en egen kupé, det blev en trevlig resa som tog drygt 3 dygn. Mat åt vi i resturangvagnen. Vi passerade en massa byar och nådde så Uralbergen och kom in i Asien med en annan natur, landskapet påminde om norra Sverige. Vi steg av tåget i Irkutsk vid Bajkalsjön, värdens djupaste sjö med höga berg runt sjön. Här stannade vi en dag för bussfärd längst sjön och en båtresa på sjön. Följande dag fortsätter resan till Tasjkent i Uzbekistan. Här fyllde Siv 50-år och blir vid middagen gratulerad från våra guider med en flaska rysk champagne som vi bjöd på till alla runt bordet. Sen vidare till sagornas och legendernas stad Samarkand med alla dess praktfulla byggnadsverk. Sen åter till Moskva för att efter någon dag återvända hem till Sverige.

I oktober 1988 reste Karina med kompisar till Indien, det kom att bli en lång resa och även innefatta Kina m.m.. I januari 1989 reser Fredrik också till Indien för att ansluta till Karina. Det blev åter en hel del brev mellan Indien och Sverige och tvärt om. Något enda telefonsamtal men kostnaden för en ryggsäcks resenär avskräcker. Fredrik kom hem i maj 1989 när Karina har fortsatt resan in i Tibet och östra Kina. Den 5 juni 1989 fick vi ett kinabrev från Karina på 14 tunna tättskrivna sidor. Brevet var avsänt den 10 maj med flygpost, därav det tunna papperet. Ja, trots att vi var vana vid att Karina var ute och reste så undrade vi ofta hur det var med henne. Men så morgonen den 7:e juni kom Karina hem välbehållen.

Bland biofilmer vi var på under den här tiden kan nämnas, ”Tre Män och en Baby”, ”Varats olidliga lätthet” samt ”En fisk som heter Wanda.” I april 1987 gick vi på teatern ”Stoppa värden jag vill stiga av”. Under november 1989 gick vi till Krokomshallen på musikteater ”Rammel med Rammel” och till Hissmofors Folkets Hus på en föreställning av Allan Edvall med flera.

Efter semestern 1989 hjälpte jag till med att förbereda för utställningen ”Ur fors och Skog” på Hissmofors Folkets Hus.

I oktober 1989 åkte Siv med en grupp från Krokoms barnomsorg nattåg till Stockholm. De skulle till barnomsorgsmässan där. Siv stannade sen några dagar där hos Karina som en tid jobbade med att framkalla bilder åt fotograferna på Aftonbladet. Under månaden köpte vi som vanligt grönsaker på Ås trädgård som vi förvällde och frös in för vinterns behov.

Den 30:e december åkte Siv och Fredrik till Östersund och köpte en videobandspelare. Nu kunde vi spela in ett program som gick på tv och titta på det senare och det gick också att köpa eller hyra videoband med olika filmer.

90-tal - nutid

Efter att jag blev pensionär köpte jag först en begagnad bär- bar Mac av Fredrik. Sen i april 1999 min första iMac-dator, det var nu jag började scanna in alla mina gamla bilder och så hjälpte Fredrik mig att installera ett program för släkt- forskning som jag tidigare bara hade skrivit ner på papper och förvarat i pärmar. Siv blev också intresserad och ville använda datorn till att Googla, lyssna på ljudbok och spela Snodd och blev snart duktig på att söka alla möjliga upp- gifter. Det stod inte på förrän vi måste köpa en iMac till så vi fick varsin dator. Denna bok skriver jag på min femte iMac i ordningen.

Under kommande år blev det många resor, dels med buss till många platser i Sverige, Norge, Finland men även många långresor. Australien 1996 med Karina i en månad. Japan 2005 med sonen Fredrik och hans japanska fru Ma- sumi. Vi flög till Osaka, men besökte även hennes hemby och familj. Ja det blev även Kairo, Island, Finland och mas- sor av resor inom Norge

När Siv fyllde 70 år fick hon en iPhone i födelsedags- present av barnen, vi hade haft mobiltelefon sedan tidigare men det här var den första moderna mobiltelefonen och den väckte Sivs intresse för ny teknik.

Vi fick vänta länge på flera barnbarn, men så 2004 fick Karina och Svante Freij en flicka som fick namnet Hilma,. även Hilma var ofta hos oss, visserligen var vi äldre men med gemensamma krafter gick det bra. De fick även en son 2010 som gavs namnet Jonas. även Fredrik och Masumi fick en son den 2011 som fick namnet Jan, och sen 2014 en dotter som fick namnet Olga. Så det blev 7 barnbarn till sist. Tack vara FaceTime kan vi hålla kontakt med våra barnbarn Jan och Olga när de hälsar på hos mormor och morfar i Japan och vice versa.

Hösten 2010 flyttade vi ner till en lägenhet på Krokom och vår son Fredrik med familj flyttade in i huset.

Min fotohobby

Mitt intresse av foto började egentligen med att min storebror Sigfrid hade köpt en bok, Foto min hobby, som jag började studera. Så hösten 1948 köpte jag en lådkamera 6x9 cm. som jag började fota med. Första året jag gick på Yrkesskolan i Hoting satt jag hos en elev som gick sista året och på kvällar satt och kopierade bilda som han sålde till övriga elever. Av honom lärde jag mej grunderna för hur man jobbar i ett mörkrum.

Men efter ett år köpte jag en begagnad Kodak bälgkamera 6x9 cm. som var smidigare att bära med sej. Så1950 köpte jag en ny Zeiss kamera med bättre objektiv och flera bländarlägen och slutartider. Jag skaffa utrustning för att framkalla film och kopiera kort då i format 6x9 cm. av de kort jag fotograferade av elever, lärare m.m.. Dessa sålde jag på skolan för 25 öre st. det blev ingen större förtjänst men det räcker för mina fotografiska utgifter. Det fanns ca. 35 elever på skolan totalt med flickorna som gick husmorsutbildningen, de skulle lära sej laga mat, väva och sykläder m.m.

Efter flera byten av kameror för att få bättre objektiv och övriga finesser. Sen 1955 blev det en 6x6 cm. Zeiss Ikon Super Ikonta En kvalitetskamera som gav enastående skarpa bilder. Men för att kunna få objektiv med olika brännvidder blev det anskaffning av småbildskameror från1968. Först någon enklare men sen Nikon FM som var vanlig bland pressfotograferna. Jag köpte objektiv med olika brännvidder till den, men det behövdes även elektronblixt i utrustningen istället för lampblixtar som var vanliga fram till ca. 1950.

Förstoringsapparater, både för 6x9 format och småbilds format. Allt eftersom jag började göra stora bilder för utställningar, måste jag även satsa på högklassiga objektiv i förstoringsapparaterna. Jag har över 400 bilder monterade på kartong avsedda att kunna användas för utställningsändamål.

2004 blev det övergång till digitalkameror för min del. Nu behövdes inget mörkrum utan man kunde bara ladda över bilderna till datorn. Nu kunde man glömma allt vad filmrullar hette när man åkte på en resa, minneskortet i kameran räckte ofta på kortare resor. Och ett reservkort var lätt att ta med om man så önskade.

Inte långt efter att jag flyttat till Krokom startades det upp en fotoklubb som jag gick med i. Det blev många olika aktiviteter med foto som utgångspunkt men tanken på att dokumentera samhället kom aldrig upp. Jag hade ofta kamera med mej men det blev bara enstaka bilder som visade hur Krokom var bebyggt. Inte förrän jag flyttat till egen villa i det så kallade Träsket kom jag på att jag måste dokumentera den snabba utbyggnaden som startade 1960.

För att komma upp så jag kunde fotografera omgivningarna klättrade jag upp i en 17 meter hög tall intill Vinkelvägen först 1963 och sen 1965. Det blev en serie fina bilder som visar hur bebyggelsen då såg ut.

Sen byggdes vattentornet som blev utmärkt att fotografera från 1973 och framåt. Tyvärr kom jag inte att dokumentera bebyggelsen längs Offerdalsvägen. Det finns det bara ett fåtal bilder som visar en del av husen. Det revs 27 lägenheter fram till 1997.

Jag har även foton av ett stort antal enskilda hus då speciellt längs de äldre vägarna inom Krokom.

Min tid som Brandman i Krokom

Jag började som brandman januari 1967 och det kom att bli 22 år med väldigt många utryckningar av alla slag. Jag hade varit tillfrågad tidigare men då hade jag så mycket jobb privat. Familjen hade 1961 flyttat in i en nybyggd villa med massor av jobb för att få till allt både ute och inne.

Den första kontakten med brandkåren var när de, hösten 1953, demonstrerade vad som på den tiden fanns att tillgå i utrustning. Klädseln var en plåthjälm från civilförsvaret, en lång kappa och stövlar. Ingen riktig tankbil men en Albin-spruta att dra efter bilen. Det enda som imponerade på publiken var nog vattenkanonerna vid Krokomsviken.

När jag började var kapporna utbytta mot overaller och hjälmen var av plast. Brandmännen var indelade i tre grupper med jour var tredje vecka. Men var man hemma under de två andra veckorna så åkte man alltid på larmen ändå.

Brandlarm sändes till att börja med via en tyfon från brandstationens tak.Men sen blev det förbjudet att använda tyfon under natten. Därmed måste alla brandmän vara utrustade med telefon för att nås av nattlarm. Telefonlarmen förde ett enormt oväsen och väckte hela huset nattetid. Så småningom fick vi larm via en liten apparat som vi även dagtid kunde bära i bröstfickan som fungerade både som mottagare och sändare för kommunikation under utryckningar.

Utryckningstiden var 5 minuter från larm tills man skulle vara klar för att åka ut med bilarna, första bil 3 minuter.Vid nattlarm var det att vara förberedd och ha koll på kläderna och sen med cykel eller bil komma snabbt till brandstation. Då var 50-skyltarna i samhället inget man ägnande en tanke, endast att man trots det kom säkert fram. Under mina 22 år hände ingen olycka genom våra färder till brandstationen.

Brandkåren blev sen omvandlad till räddningskår med en mängd nya uppgifter vi skulle klara av, därmed fick vi mycket ny utrustning att lära oss använda. Så småningom blev det även nya moderna fordon så vi slapp köra på låg växel uppför backarna, som det var när jag började.

När jag började kunde bara några köra brandfordonen. Men nu bestämdes det att alla skulle lära sej att köra samtliga fordon. Utbildningen sköttes internt inom kåren och vi fick ett intyg på att få köra dessa fordon. Senare blev det krav på ett fullständigt lastbilskörkort, så det blev att plugga in teorin och övningsköra.

Av de blandlarm vi åkte på var det många trafikolyckor av alla slag. En plats vi ofta larmades till var Sandnäs-viadukten där de krockade i den hala backen ner mot viadukten. Det var två till fyra bilar inblandade, men låga farter gjorde att skadorna i många fall blev lindriga. Men i en lista jag hittade på olyckor för Sannäset och genom Dvärsätt för 1975 till och med 1981 var siffrorna dystra. Antalet skadade 38 st, svårt skadade 7 st, döda 4 st. Där var även viltolyckor inräknade. Listan var sänd till Vägverket för att visa på det akuta behovet av att den nya planerade vägen i övre Dvärsätt byggdes.

När det gällde svårt skadade och döda så var det krockar i mötande trafik och singelolyckor, alltså när föraren körde av vägen, som skördade flest offer i skadade och döda.

Bland svåra olyckor under min tid som brandman var mars 1978. En buss och en timmerbil krockade söder om Aspåsböle, bussen hade bara en passagerare som klarade sej utan egentliga skador. Timmerbilen hade kört mot ett stort träd på andra sidan vägen, varvid timret åkt framåt och tagit med sej stor del av förarhytten och dödat föraren.

En annan svår olycka var maj 1981. En Volvo kör med hög fart in i vänster framvagn på en lastbil så framjuls axeln gått av och hjulet pekar rakt ut från bilen. Rester av vad som varit en bil var utspridd på en lång sträcka av vägen. Vi fick med stålkvastar sopa ihop plåt, glas och metallskrot från vägen och med skyfflar lasta upp det på bärgningsbilen. Resterna av bilen höll på att gå av på mitten när den skulle lyftas upp på bärgaren. Hur det gått med föraren behöver jag väl inte förklara.

I januari 1985 fick vi egen ambulans i Krokom, en stor fördel för oss som räddningskår då väntetiden vid olyckor avsevärt förkortades.

En lite ovanligare olycka inträffade december 1987. En norsk bil med fiskyngel klarar ej den branta kurvan i snömodd vid avfarten av nya bron. Bilen välte över vägräcket och massor av fiskyngel spred sej över vägen och vägslänten. Nya vägen var inte klar så man måste köra genom Dvärsätt, därav den branta avfarten från bron.

Men vi hade även många bränder i bilar, grävmaskiner, truckar och skogsmaskiner där det ofta även var skogsbränder inblandade. Ja, vi åkte även ut på en del arbetsplatsolyckor och en del annat, som en ko som hamnat i en gödselbrunn, en häst som gått ner sej på sank mark, samt ett par allvarliga olyckor med skoter inblandad m. m.

Vi fick även rätt ofta saneringsuppdrag när det gällde farligt gods, av kemikalier av olika sorter, oljor på land och i vatten. Tankbilar som vält, 200 liter vägfärg vid uppfarten till Nyheden och utslängda mediciner på Krokoms soptipp m. m.

Mest förekommande var naturligtvis bränder i hus och skog. När det gällde skogsbränder var de flesta rätt lätta att släcka men två norr om vägen till Aspåsnäset blev jobbiga och tog 9 timmar vardera att släcka.

En besvärlig brand var även en mindre såg i Aspåsnäset. Natten när vi kom dit var såghuset nerbrunnet och elden hade spridit sej till många större strölagda staplar av sågat virke. Vi försökte släcka bränderna inne bland virket men när vi flyttat till andra virkestravar såg vi att elden åter blossade upp i de vi tidigare släckt.

Vi tömde en branddamm som låg ca. 300 meter bort och tankbilen, sen fick vi köra ner till kraftverket och hämta mer vatten med tankbilen. Först när Folke Hedqvist fått dit en traktor som lyfte isär virkestravarna lyckades vi släcka det brinnande virket, men då hade även halva dagen gått.

Den första stora branden jag var med om var Bror Rydells Snickeri. Larmet kom 1:a december 1967 kl 00:50. Vid ankomsten var verkstan övertänd, den stora träbyggnaden med en mängd virke i lokalen gjorde att det blev en våldsam brand. Så våra ansträngningar var förgäves, allt brann ner till grunden.

På samma område byggde Krokoms Kommun upp en lång länga med verkstäder och förråd. Den 17 januari 1989 kom larm kl 2:54 när vi kom dit var det fullt utvecklad brand i hela längan. Därtill fanns det två gastuber i verkstäder som vi måste undvika att vara nära till dess de exploderat. Vi hade ingen möjlighet att rädda något, kl 5:30 var allt nerbrunnet.

Den 28:e augusti 1984 hade vi även en våldsam brand i Krokoms Bygg o Färg. Larm kl 20:25. Branden var nära inlastningsbryggan så när de två, som med vattenslang stod redo för att försöka släcka, öppnade dörren var de nära att kastas omkull av explosionen när elden fick nytt syre.

Branden berodde på att en stor mängd brännbara vätskor på golvet antänts. Men genom att det var en så sluten lokal kom syret efter en tid att ta slut så branden släcktes av syrebrist. Då kunde vi komma in via rätta ingången för att se om det var något mer att göra. Skadorna var förhållandevis lindriga trots den våldsamma branden. I bottenvåningen låg en klädaffär så det blev sen en stor brandrea på massor med kläder på Hissmofors nybyggda verkstadslokal. Där blev tillslutningen på reakunder enorm, hela lokalen myllrade av kunder, så jag kunde vara där och förevigade allt med en massa bilder.

Den 20:e april 1975 fick vi under natten larm till den gamla, rätt illa åtgångna Jämtstugan. Det blev en jobbig släckning på grund av stark rökutveckling men vi lyckades släcka, huset var dock i dåligt skick och kom sen att rivas.

Ett mindre timmerhus vid gamla skolan som då var använd som klädaffär brann även ner april 1984. Men det var inte så många bränder i Krokoms centrum förutom ett större antal bränder i spånsilo, pannrum och spån på tak m.m.vid snickerifabrikerna.

När det gällde bränder i bostadshus fick vi rätt många larm till Ås. Det var Winbergs drabbade hus januari 1975 men även en gång tidigare. Mars 1981 och mars 1984 larmade till husbränder i Ösa, Ås. Även augusti 1975 och mars 1982, larmade till andra bränder i Ås. Konsumhuset i Ås blev brandhärjat och svårt skadat i april 1982. Även larm till två mindre ladugårdar. Och en stor hölada augusti 1982 med löshö som blev mycket svår att släcka.

Juli 1975 larmades vi till en ladugårdsbrand i Trollsåsen med ett större antal grisar. Där fick vi utöver att släcka branden, även inrikta oss på att med vatten kyla ner grisarnas svedda ryggar, de sprang grymtande runt ute på området.

Hissmofors april 1976. En villa, övertänd och brann ner till grunden. Även ett hus vid Nyhedens skola juni 1979 som vi kunde släcka.

Till Aspås blev vi larmade vid flera tillfällen vid husbränder. Det var augusti 1981, januari 1982, april och maj 1983 och april 1986. m.m. April 1984 blev vi larmad till Ranågården, en rökande dam hade tänt på sin fåtölj, hon dog senare av sina skador.

Mars 1986 kom ett larm till Ranågården, en rökare hade tänt på sin rullstol och dog i branden. September 1987 var det en ladugårdsbrand i Nälden med över 40 kor och ungdjur, där blev 11 djur innebrända. Februari 1988 blev vi larmade till en ladugårdsbrand i Dvärsätt med 4 hästar och höns. Det var helt övertänt när vi kom och samtliga djur blev innebrända.

Bränder som hörde till Hissmofors fabriken blev många av olika slag bland annat kis-magasin, flis-upplag, flis-hus, m.m. I samband med nerläggningen av fabriken blev det bränder i rivningshus och ett magasin vid Brukshandeln m.m.

Den 4:e mars 1971 blev vi larmade till en bastubrand i Tullus. När vi kom upp på gården med två stora hus ser vi att det brinner i källarplanet på det äldre huset. Vad jag minns var det två av sönerna som tävlade i skidskytte och därför byggt bastu m.m i källaren. Vi gick fram till den breda dörren och rakt fram fanns en trapp ner till källaren men att försöka släcka där var uteslutet. Vi fick tips om en ingång i källarplanet på husets andra sida, några man flyttade sej dit, bland annat Sven Karlqvist, Hjalmar Jönsson och jag som var utrustade med rökdykarutrustning. Efter att vi brutit upp dörren gjorde Hjalmar ett försök att gå in, men kom direkt ut på grund av hettan.

Sen fick jag uppdraget att försöka gå in och släcka. Eftersom hettan var mycket svår från taket ställde jag munstycket på spridd stråle, lyfte upp det över hjälmkanten och steg in. Hettan slog direkt genom klädernas så jag släppte på korta vattenpuffar, då uteblev hettan mot kroppen och det vatten jag trodde skulle komma över mej uteblev också.

Hela taket var ett dånande eldhav som slog fram och åter efter taket, både hotande och vackert i sina skiftande färger. Med korta steg och med vattenpuffar kunde jag komma allt längre in i lokalen mellan rester av brinnande väggar till rum. Då plötsligt som ett trollslag dog elden ut. Det enda som hördes var knastret från kallnande kol i resterna av rumsväggarna.

Ingen förstod riktigt vad som hänt och det kom aldrig att diskuteras. De trodde nog att jag använt någon trollkonst! Långt senare kom denna metod att släcka bränder i mer slutna utrymmen att läras ut och användas. Det är så att allt tillfört vatten förångas och när koncentrationen blir nog hög släcker den branden. Men i det här fallet var det nog en kombination med vattenångor och syrebrist.

Vid stora bränder i Östersund blev även vi kallade dit. Som Gröngatan 10, en stor träfastighet i två våningar med rätt många lägenheter, där blev en kvinna innebränd. En annan gång en stor fastighet mitt emot Domusvaruhuset. Där blev även en yngre flicka, som sprang in för att rädda sin katt, innebränd.

Andra larm som vi fick var vårarnas alla gräsbränder och vintrarnas alla soteldar. Inte alltid så trevligt att klättra upp på branta hala tak med asbesthandskar och en lång kedja med en tung järnkula och sotviska att släppa ner i skorstenen för att rensa bort slagg. Nere i köket stod en man som via sotluckan drog fram allt slagg så att skorstenen åter fungerade.

Bränder på soptipparna i Hissmofors och framför allt i Krokom kom att bli en ofta återkommande plats vi larmades till. Allt skräp kördes dit osorterat och fylldes över med jord. Om aska som innehöll glöd slogs ut kunde det antända långt ner i tippen och branden blev då svår att släcka.

Vid en sammanräkning av larm under dessa 22 år kom jag till att det skulle ligga mellan 500 - 600 larm eller mer under denna tid. Jag var långt ifrån med på alla dessa larm men det blev ändå många gånger som jag ställde upp.

December 1989 blev det min sista brandövning, jag slutade den 31 December. På den obligatoriska kaffeträffen efter övningar bjöd jag på en hemlagad smörgåstårta som Siv och Maidi bakat och kom med.

Fackligt och politiskt engagemang

Det fackliga engagemanget började med start av en verkstadsklubb, den ingick i sektion 6 som var gemensam för Krokom och Hissmofors. Efter start av klubben dröjde det några år innan mitt fackliga engagemang tog fart på allvar.

År 1970 gick jag en kurs för studieorganisatörer i Fåker och den följdes av många olika fackliga kurser på bla Årevidden, Runö Folkhögskola, Medlefors Folkhögskola och Hasseluddens Folkhögskola.

I det lokala arbetet i verkstadsklubben deltog jag under många år i löneförhandlingar och var även skyddsombud. Skyddsanordningarna blev bättre och bättre under mina år inom träindustrin men de gör ingen nytta om man inte använder dem! Mitt uppdrag som studieorganisatör hade jag i många år. Så småningom bildade vi LO-sektion där jag var invald i styrelsen. Senare kom jag att bli sekreterare fram till min pension. Jag kom även vara både sekreterare i klubben och kassör i sektionen. Så även sekreterare i brandmannaklubben, det ena uppdraget ledde till det andra.

Under flera år deltog jag i bolagsstyrelsen för Forsbergs industrier AB och sen även Fiab Dörren AB. som arbetstagarföreträdare. På bolagsstyrelsekurs i Dalarna lärde jag mig bl.a. att med hjälp av bolagets årsredovisning räkna ut hur det stod till med företaget.

Jag var också studieledare inom ABF och ledde både fackliga och politiska studiecirklar samt naturligtvis fotokurser. Totalt blev det 25 år och guldnål för ett långt och träget fackligt engagemang.

Politiskt var jag även invald i byggnadsnämnden för åren 1985 - 1989, tekniska nämnden för åren 1990 - 1994, ordinarie i kyrkofullmäktige 1990 - 1994 och suppleant föregående period.

Både Annika, Karina och Fredrik blev även de politiskt intresserade. Annika var till att börja med medlem i SSU Nälden eftersom det, till att börja med, inte fanns någon SSU-klubb i Krokom. De åkte på många kurser och läger i SSU:s regi och Annika var med och startade en SSU-klubb i Krokom.

Föreningsengagemanget höll i sig och några år senare, när barnbarnen Jennifer och Emma behövde dagisplats, var Annika med och startade dagiskooperativet Trädet i Torvalla.

Anton Sundströms berättelse

Det var på 60-talet och vi satt och fikade efter ett s-föreingsmöte, då började Anton Sundström berätta om när han var lillgrabb på 20-talet. Det var en grupp som gick runt på Hissmofors och spelade för att tjäna en slant. Anton och de andra smågrabbarna hängde med och lyssnade på musiken och vad de pratade om. När de gick mellan husen la de särskilt märke till om det stod en cykel utanför för om det gjorde det hade det säkert gott ställt så de kunde avvara en slant.

En återblick på Krokoms utveckling

Järnvägen var klar för trafik juli 1882 och i och med detta blev det fart på byggandet i Krokom, som tidigare i stort sett befolkats av människor från torp med mindre jordbruk och deras familjer. I och med järnvägens tillkomst blev Krokom attraktivt för en mängd olika yrkeskategorier inom handel, hantverk m.m.

Vid folkräkningen 1890 för Hissmon bestod folkmängden av 52 personer. och till exempel för Dvärsätt 187, för Hägra 82 och för Österkälen 112 personer. Men befolkningen ökade under kommande årtionden, även inom jordbruket. Det byggdes upp mejerier på många platser. Mjölken kördes med häst och vagn från byar omkring mejeriet med samordnade turer inom respektive by.

Krokoms Mejeri byggdes 1894. Det kom att rivas när nytt mejeri byggdes 1926. Driften upphörde 1938 efter att ett nytt, större mejeri byggts i Dvärsätt. Mjölken hämtades nu med bil och därmed var närheten till mejeri inte lika nödvändig. Men mjölk kunde fortfarande köpas i mejeriets källare, i medhavd hink, till dess affärerna började sälja mjölk på flaska i senare delen av 1950 -talet. Mejerihuset inrymde även en Lantmanna-affär, där kom sen Bröderna Andersson att överta lokalen. De startade upp ett snabbköp för en tid, till dess att ICA byggt upp sin affär i Krokoms nya centrum.

SJ-husen söder om stationen intill järnvägen byggdes, det ena för banmästaren och det andra för stinsens familj under 1880-talet. Nära älven fanns en liten banvaktsstuga, den revs i samband med den nya brons byggande. Strandvägen 5, huset byggdes 1946 av Greta Forsgren, där fanns post och bank samt lägenheter på övervåningen. Senare övertagits av Gunnar och Carina Hellberg. Många anställdes även inom järnvägen, inte bara tjänstemän utan även för underhållsarbeten längs järnvägen. Men där har personalen från slutet på 1950-talet minskat undan för undan för att nu helt försvunnit. Krokoms station är obemannad från 1997.

Lanthandel “Bröderna Anderssons” med Gästgiveri på övervåningen drevs av Gustav Emil Fjärnström f. 1876. Huset flyttades hit från Rödön år 1889. Gästgiveri var i drift till 1940-talet, lanthandel till ca. 1960. Från 2002 är huset övertaget av Carina Gran Hellberg. Krokoms hotell drevs sista tiden av Rut Vallner, där fanns matservering och även ett café. Hotellverksamheten lades ned omkring 1960.Nisse Barkeus Slakteri fick så småningom nya ägare, Nils Olofsson och Rut Pålsson. I slakteriet fanns även en kammare för slaktardrängen. Slakteriet upphörde under 1960-talet.

Krokoms Kyrka byggdes ca 1925 som Kapell av Baptisterna. Rödöns kommun köpte den 1938 därefter köpte Svenska Kyrkan den under 1940-talet. Kyrkan renoverades 1955, klockstapeln byggdes 1985, orgeln installerades 1986. Kyrkan byggdes ut 1993, senare revs den och en ny modern kyrka byggdes år 2013.

I Forsgrens hus på Strandvägen 3 fanns en pappershandel som drevs av Märta och John Lindholm, där fick man hämta ut beställda medicinförsändelser. De sålde även godis som låg i glasburkar, man fick peka på vilken godis man ville ha och hur många för det var styckepris. Den plockades i en liten påse med pincett och sen fick man betala. I andra delen av fastigheten fanns urmakeri som drevs av Jonas Jonsson åren 1927 - 1950. Sen av Gustav Andersson från 1950 - 1974.

Innanför dessa hus fanns Greta Forsbergs Begravningsbyrå och John Berglunds Plåtslageri. Ute vid viken söder om mejeriet stod ett mindre grått hus med sidan mot vattnet stående på pålar. Där hade det varit många olika aktiviteter, pappershandel sedan Nymans Skomakeri m.m. Huset flyttades bort till andra sidan Krokomsviken ca. 1955

På den så kallade Tattarbacken byggde Bror Rydell upp sitt fina hus, men efter att hans snickeri brunnit ner December 1967 såldes huset, efter en tid till Råger Grenholm. Sen har det bytt ägare och rustats upp, speciellt ute på tomten, det har även blivit ny infart till gården.

På Sätervägen 2 byggde Hanna och Ernst Oskar Höglund upp sitt stora hus år 1947 - 48. Det har även funnits ett torp ute på udden i Krokomsviken, men efter sista dämningen 1939 för kraftverket i Hissmofors måste huset rivas.

Längst in i Krokomsviken finns ett hus kallat “Skinnartorpet” på grund av att en garvare bott där som jobbade med garvning av skinn. (Bäcken intill kallades Skinnarbäcken )

Per Jonsson f. 1875 flyttade från Landön till Krokom 1910. Han startade bland annat upp en Diversehandel på Offerdalsvägen. 1:19, sen övertaget av Nils Jonasson. Efter honom även Lantmannaaffär till 1939. Senare i samma lokal kom Per Jonssons son Gösta Persson f. 1913 att starta upp sin affär 1940, Göstas Speceri & Diversehandel, den blev nerlagd 1973. På övervåningen fanns flera lägenheter.

Intill detta byggde Carl Carlsson f. 1870 upp sitt stora hus i början av 1900-talet som kom att inrymma många olika affärsrörelser under årens lopp. Sko- och läderaffär, Svenska Handelsbanken och skrädderi. På övervåningen även lägenheter. På min tid här var det skräddaren Henning Johansson som alltid ställde upp när man behövde hjälp. Mitt över gatan fanns ett annat hus intill järnvägen där Verner & Olsson under början av 1900-talet bedrev diversehandel. En tid även Lantmännens Bank, samt garn-, sko- och läderaffär m.m. på övergången lägenheter.

Längre upp efter Offerdalsvägen, nu Ringvägen 1. Hemmansägaren och Smeden Olof Jönsson f. 1855 och Kristina Nilsdotter f. 1876 hon benämndes Jordemor och hjälpte många barn till världen. Olof Jönsson sysslade även med koppning av sjuka samt utdragning av tänder med en egentillverkad tång. År 1950 övertogs gården av sonen Olle med makan Maria Jönsson.

Efter Aspåsvägen byggde Aspås - Rödöns Konsumtionsförening upp sin nya fastighet med affär på bottenvåningen och kontor och lägenhet på andra våningen. Chef på 1950 - 60-talet var Olle Lövgren. Upp hit fick man gå för att tömma barnens sparbössor. Föreningen anslöts ca. 1963 till Konsum Jämtland. Även Fjärdingsman Einar Andersson byggde upp sitt hus på Aspåsvägen 8.

Aspåsvägen 6, kallat Broddtorpet, fanns redan när järnvägen kom till Krokom. På andra sidan av vägen var en rätt stor ladugård med plan för kor och stall för 8 hästar. Det behövdes då Per Jonsson, som från 1912 ägde gården, hade tagit på sej att hålla skjutsstation. Det innebar att han skulle ombesörja transport av resande till närmaste skjutsstation i Tulleråsen, Nälden eller Lundsjön. Uppdraget innefattade även att tillhandahålla stallplats för forbönder som ville övernatta. Under 1950 - 60 talet var det en bilverkstad och smedja i den lokalen som drevs av bröderna Björklund.

Vid Aspåsvägen låg en stor röd byggnad, som sen kom att kallas Jämtstugan, samt en verkstadsbyggnad i två våningar uppförd an Jonas Lindholm som flyttat hit 1921. I verkstadsbyggnaden låg ett snickeri på bottenvåningen och målarverkstad m.m. på andra våningen. Han hade anställt skickliga yrkesmän från Småland, målare, tapetserare och de flesta snickare som tillverkade fina möbler både för målning och fanerade i olika träslag. Stora huset innehöll bostäder för en del av de anställda och matsal där alla kunde äta. Verksamheten avvecklades under början av 1930-talet, då drivet av hans kompanjon Grönlund. På 1950-talet när jag kom till Krokom var det telestation i huset.

Aspåsvägen 13. Ett större hus i två våningar byggt av L. Tohren 1930. Köpt 1946 av Olof Orell och Olivia Lund. På husets bottenvåning fanns Elsas Manufaktur.

Aspåsvägen 15. Ett mindre hus byggt 1934. Under 1950 - 1970 ägt av Ade och Kristina Leidert. Här drev Ade sin Monark-affär i bottenvåningen och verkstad i källaren. Med försäljning och reparation av cyklar, ja även omlackering av dem.

Hissmoforsfabriken byggde ett antal tjänstebostäder längs Aspåsvägen. Ett av dem i skogsdungen, Aspåsvägen 42, intill älven där Kamrer Kilander bodde. Ett annat intill Kraftverksdammen på den höga kullen där Ingenjör Sjunesson bodde. Det fanns flera hus där tjänstemän från fabriken och kraftverket bodde, troligen var även de fyra tegelhusen på ömse sidor av vägen sådana.

Inom Hissmoböle fanns några jordbruk fortfarande i drift in på 1950-talet. Manfred Andersson f. 1906, med beteckningen 2:75 Jonas Ingvar Anderheim f. 1908 , med beteckningen 2:22 Johan Englund längst upp efter Offerdalsvägen f. 1900, med beteckningen 2:33 Julia Lagergren f. 1913, med beteckningen 2:23 ( övertogs av sonen Sten-Erik). På den ursprungliga Hissmon : 1. på 21 har. Som omnämns redan 1566 - 1570 som Ödeböle, alltså tidigare bebott men övergivet, delades första gången 1807. Sen följde flera uppdelningar till 2:3, 2:4, 2:5 och 2:6 den delen köptes 1912 av Per Jonsson Gården kallades Broddtorpet och där familjen sen kom att bo.

I ursprungliga Hissmon fanns 3 hus, det vita huset uppfört 1918, det stora huset uppfört 1878 Ägare 1940 var Per E. Verner. Ekonomibyggnad från 1851. Ägare 1940 av Hissmon 1:55 var Jonas Peter Moden f. 1886. Gift med Hulda Sofia Stenlund. Dotter Kerstin Moden f. 1916.

Hissmon 1:55 delades till 1:56 som Hissmofors bruk köpte. Och Hissmon 1:55. behöll Moden till 1922. När dottern Kerstin gift Bergström köpte gården av fadern Jonas P. Moden. Det blev till sist Nåje Wiklund i det röda huset av de tre på gården som blev den siste som brukade jorden på Hissmon, åkermarken upptogs sen av ett nytt villaområde.

Efter Brovägen 3. fanns “Palmqvists Slakteri” som drevs av Lars Johan Palmqvist f. 1862 och Anna Sjalotta Lilja f. 1868. Söner tog senare över driften av slakteriet men det avvecklades på 1950-talet.

Kraftverket började byggas 1894, med ett andra aggregatet 1896, då 1-fas 10 kilovatt. Senare moderniserat och utbyggt i flera omgångar, med en ny damm, vilken långt senare försetts med nya damluckor. Även försedd med flera turbiner och en stor tunnel från Storsjön för att snabbare kunna förse turbinerna med vatten. Krokom fick redan 1912 elström från Hissmofors, då i form av 1-fas ström. 1898 börjar Nobell bygga en Sulfitmassafabrik på Hissmofors som drevs fram till 1979 när fabriken blev nerlagd efter 81 år. Därmed blev ca 200 man friställda. Pappersmassan fraktades till Homelvik i Norge för utskeppning.

Hissmofors sågverk startade år 1900, ramsåg fram till tidigt 1980-tal, sen efter att fabriken rivits, flyttad dit med nya moderna lokaler och maskiner. Med färre anställda men mycket högre produktion.

Flottningen upphörde i Indalsälven år 1967 och flottningsrännan från dammen ner till älvfåran blev så småningom riven. Aspåsvägen byggdes 1918 - 1919. Hissmovallen anlades under 1950-talet. Taxi i Krokom från 1950- talet sköttes av Erik Johanson och Rosvålds Taxi.

Frisörer 1950-talet och framåt, herrfrisör Erik Elf och dam- och herrfrisör Ros frisering. Senare Majs frisering i Karl Karlsahuset efter rivning av huset till ny lokal efter Genvägen. Där har det blivit nya ägare efterhand. det fanns även flera damfrisörer som, Familjeklipp på Aspåsvägen 28 som drevs av Gunvor Jonsson.

Under 1950-talet satsades inget på byggande av lägenheter eller villor från kommunens sida. I ett protokoll från april 1953 har BPA lagt in om att få bygga bostäder i Krokom. Men kommunstyrelsen avslog deras begäran med motiveringen. ”Det finns inget behov av fler bostäder i Krokom”. Trots det gick det inte att uppbringa en bostad när jag kom hit till Krokom 1953. År 1961 bildandes en bostadsstiftelse, samt Rödöns Kommuns Hyresbostäder med samma beslutande Ledamöter. P. o. Åsbo, Sanfred Lindahl, Anton Sundström, Lars Faxälv och Ivar Forsberg.

År 1962 blev den sista kommunsammanslagningen till den storkommun vi har i dag. Kommunen kom att kallas Krokoms kommun.

Först 1960, när det beslutats om inrättande av 9-årig grundskola, blev det inköp av mark för byggande. Många nya lärare måste anställas så behovet av bostäder ökade, det fanns även många andra grupper som sökte bostad i Krokom. Sedan det byggts de första grupphusen i det som i folkmun kom att kallas Träsket kom det att följas av en mycket omfattande bebyggelse på de före detta åkermarkerna som kommunen köpte in under de kommande åren. Det blev en byggbom även på offentliga byggen som lägenheter, affärslokaler och kontorshus under 1960- till 1990- talet.

Det kom att flytta in många från angränsande byar och från många andra orter under de kommande åren. Krokom hade vaknat upp ur sin törnrosasömn och äntligen blivit ett modernt samhälle värdigt att inta platsen som kommunens centrum.

Under 1960 - 63 byggdes Vinkelvägen, Lyckes väg, även parhusen längs Skogsvägen och första delen av Ringvägen, som kom att byggas ut fram till Aspåsvägen. Senare villorna norr om Ringvägen samt även de som ligger på Lyckes väg. År 1968 påbörjades första utbyggnaden av Krokoms nya centrum. I samband med utbyggnaden kom området längs Offerdalsvägen undan för undan att rivas.. Sedan kom området längs järnvägen att bebyggas med kontorshus. Totalt revs 27 lägenheter fram till 1997.

Juni 1969 beslutas att ett barndaghem ska byggas, det första i kommunen. Konsum och ICA bygger nya lokaler efter Genvägen i början av 1970-talet. In mot järnvägen blev det senare en kiosk och hamburgerservering. 1975 beslutas om nytt vattenverk från ytvattentäkt. Vattentorn byggdes 1968. December 1979 stod förvaltningshuset klart för invigning. Björkparken har byggts ut under årens lopp, nu med en fin lekplats.

1973 startade byggandet på Ängsvägen och radhusen på Lyckes- och Grönsväg, Smedjevägen och så småningom även Axelpersväg. 1977 började Backvägen bebyggas och 1984 villaområdet norr om Krokomsviken längs Strandvägen. Oktober 1983 blev Krokoms sjukhem klart, men kom att byggas ut flera gånger.

År 1990 börjar Hissmon, med Täppvägen och Modensväg att bebyggas men sen blev det nästan stopp på byggande av villor för en längre tid, det blev byggkris. Planer fanns att bebygga Kvarnen-området men det stoppades. Först nu, 2018 har området upptagits som plats för ett Demensboende. Under 1990-talet kom även Krokomsbostäder att bygga till en fjärde våning på många av sina hyreshus längs Offerdalsvägen och Björkvägen.

På senare tid har villabyggandet flyttats ut till Dvärsätt och Åsområdet där det växt upp flera nya villaområden och därmed behov att bygga skolor och daghem m.m. Här i Krokom har på senare tid varit stor brist på olika boendeformer för äldre. Samt hyreslägenheter, många sitter ensamma i sina villor och väntar på en lägenhet och att få sälja huset. De kan också ha ett barn eller nära anhörig som väntar på att få flytta in i huset.

Forsbergs snickeri 1953-1994

Juni 1953 - jag började på Forsbergs snickeri. Det fanns en anställd, Tore, förutom mig och Ivar själv. Lokalen var 8 x 13 m. På övre våningen var det bostadslägenhet. I augusti började en snickare till, Vidar.

Hösten 1953 byggdes verkstaden ut med 10 x 8 meter så verkstadsytan blev dubbelt så stor. Vi kunde flytta in där i början av 1954. Ännu en snickare anställdes.

Hösten 1968 byggs en ny verkstadsdel påg 40 x 45 meter. Arbetsstyrkan ökade kraftigt och innefattade även Orrvikens snickeri med 25 anställda.

April 1978 flyttar snickeriet till Ivar Forsbergs nya stora verkstadsbygge i utkanten av Krokom.

1994 blir jag pensionär.