Två killar på tunnelbanan pratar om något dator/tv-spel. Ena killen förklarar hur otroligt svårbesegrad en av de kvinnliga motståndarna i spelet är. Han beskriver imponerat de manövrer motståndaren gjort och hur han besegrades och utbrister, “det var bara Arigatō alltså!”

Att man använder engelsk ord på detta sätt har jag ofta hört men det var första gången jag hörde japanska användas så.

Fenomenet att förstärka sitt språk med engelska kanske hör en äldre generation till. Engelska är idag för vanligt, yngre människor söker nya språk att svänga sig med.

Detta är ett litet, och roligt, exempel på en våg av förändring i vår värld.

De multinationella jättarnas huvudkontor finns i dag inte bara i London och New York, utan även i de asiatiska megastäderna. Om antiglobaliseringsrörelsen vill hänga med i utvecklingen får man faktiskt börja protestera också utanför Tatas huvudkontor i Bombay. - Per Johan Andersson

Indiska Mittal köpte amerikanska stålkoncernen Arcelor. Indiska Tata Steel köpte brittiska ståljätten Corus och har planer på att köpa Jaguar och Land Rover från Ford.

Frågan “Is Tata car available in your country?” från den Indiska Taxichauffören låter kanske väldigt mycket mindre komisk om 10-15 år. De första Japanska bilarna i Europa möttes knappast med respekt eller förundran. Idag är deras kvalité måttsnöre för bilvärlden.

SVT körde en Indisk filmvecka för ett tag sedan. Hur länge dröjer det innan filmerna från Indien bara finns där ändå? Anime och Manga från Japan har på allvar penetrerat kulturen i USA och Europa. När är det Bollywoods tur?

Periferin blir centrum, ett av flera centrum. Bättre balans, större jämlikhet, en bättre värld.

Nu är det upp till EU och USA att, inte bara acceptera att resten av världen tar sin rättmätiga plats utan välkomna och omfamna förändringen. Annars får vi finnas oss i att bli den nya periferin, om 50 år eller så.