Varför nya CDs ofta låter dåligt

Plocka fram en några år gammal skiva med en favoritartist och jämför med en skiva de gett ut nyligen. Chansen är tyvärr stor att den nya skivan låter anskrämligt i jämförelse.

Jag får erkänna att jag är något av en audiofil men försämringen är mycket påtaglig och jag är inte direkt ensam om att ha uppmärksammat detta problem.

ProRec har Rip Rowan skrivit artikeln “Over the Limit” som förklarar hur och varför det blivit så här.

I korthet är det skivbolagen som vill att deras skivor ska låta starkt (hög volym) oavsett konsekvenserna. De tror att detta ska göra att deras skivor märks mer när de spelas på radion och i andra sammanhang.

Det finns en teknisk gräns för hur stark utsignal en CD kan ha och då vanlig musik har en del starka partier och en del svaga (det som kallas dynamik) hamnar genomsnittssignalen en bra bit under max.

Skivbolagen lösning på detta är att komprimera musiken, alla starka signaler dämpas och alla svaga förstärks. Musiken blir till sist nästan helt utan dynamik och då kan de få genomsnittssignalen nära maxgränsen. Slutresultatet är att skivan låter starkt men kvalitén försvann på vägen.

När CD-formatet introducerades var det just det dynamiska omfånget som utmålades som en av de största fördelarna tillsammans med det låga bruset. Det är tragikomisk att skivbolagen idag anstränger sig att ge ut skivor helt utan dynamik.