Min äldste bror Sigfrid började skolan 1934 så jag minns inte mycket från hans första skolår. Ett minne jag har är att han endast hade en lång trästav som hölls med båda händerna när han vintertid åkte till skolan. Byn saknade skolhus så skolan hölls i ett större rum i Artur Jonssons hus och även läraren Gösta Cederberg, som kom till byn 1931 från Göteborg, hyrde rum på övervåningen i samma hus.

Till höstterminen 1936, när min bror Rolf började skolan, stod ett nytt modernt skolhus klart. Med stor skolsal och gymnastiksal som dock sällan användes annat än för lärarfamiljens tvätt som vintertid hängdes där till tork. Omklädningsrummet användes inte bara för ytterkläder utan var även avsett för att de elever som inte bodde nära skolan kunde äta sin mat där, oftast smörgås och mjölk. Övriga som bodde nära kunde springa hem och få sej mat på rasten.

Skolan var försedd med centralvärme och även vatten var indraget, detta pumpades upp med en handdriven pump till en behållare på vinden. Hela övervåningen var lärarbostad och källaren innehöll förutom pannrum, vedkällare och tvättstuga samt pojkarnas slöjdsal.

Dass fanns ute på gården i samma hus som vedbod och förråd. Dassen var fördelade så att ett var för lärarfamiljen och två för skolbarnen. Vid skolan fanns en stor grusplan samt en 15 m hög flaggstång, vintertid tävlade vi om vem som med snöbollar kunde träffa flaggstångsknoppen.

1938 blev så dags för min skolstart, det togs in elever bara vartannat år, detta för att läraren inte skulle få mer än tre klasser att undervisa. Byns lärare under många år var Gösta Cederberg från Göteborg, han som de flesta andra på den tiden, utdelade luggar och örfilar om det ansågs nödvändigt. Antalet elever var runt 22 stycken under mina skolår, min klass bestod av tre flickor och tre pojkar.

Till byns skolområde ingick även några småbyar omkring två kilometer från Grundsjö, såsom Volmvattnet, Jackemo och Ängelstjärn, en tid även Tannsjön 7-8 kilometer bort.

När det tog slut på veden i källaren fick vi elever under rasterna bära fram ved från utevedboden och kasta in i källaren, där den också skulle staplas upp mot väggarna, någon av de äldsta eleverna kunde även få pumpa upp vatten till behållaren på vinden.

Skolämnena fördelades under dagen så att medan en klass hade läxförhör fick de två andra syssla med teckning, välskrivning eller annat som passade.

Flickornas slöjd sköttes av lärarens fru medan han själv skötte träslöjden. Som första uppdrag i träslöjden skulle vi tillverka ett pennskaft för den tidens bleckpennor, först skulle det vara fyrkantigt sen åttkantigt sen runt. Sedan fick vi välja bland skisser av olika föremål att tillverka, som sista slöjdalster gjorde jag en bokhylla med skåp på ena sidan, det blev inget mästarprov men den står fortfarande kvar hemma i Grundsjö. Mina bästa skolämnen var förutom slöjd även matematik och teckning.

Vår lärare lyckades ordna till ett litet skolbibliotek med många av de klassiska ungdomsböckerna så vi kunde stilla vår läshunger. Han startade även en frimärksklubb, tyvärr innebar den att en stor kista på vår vind med massor av brev, kort m m brandskattades på frimärken och breven förstördes till stor besvikelse senare i livet när Naima och jag började släktforska. Vad skulle inte dessa brev ha kunnat berätta om våra gamla släktingar, då när breven var den kommunikation som stod tillbuds att förmedla nyheter och händelser ut till väglöst land som vår by var.

Cederberg var nog en rätt handlingskraftig man för under krigsåren satte han upp ett vindkraftverk på skolans tak så att även skolsalen hade lyse om det inte blev vindstilla för många dagar. Vindkraftverket laddade batterier som sedan anslöts till belysningsnätet. På så sätt fick han även lyse till hönsen som familjen skaffat under krigsåren och med lyse värpte hönsen även vintertid, ute i förrådet blev det även kaninburar en tid för att dryga ut köttransonerna.

Våra gymnastiktimmar blev mest ute med bollspel av olika slag och vintertid skidåkning i någon större backe i byn men på hösten även ut till skogs för bärplockning.

Rasterna under tidig vår var det kulspel och flickornas bollande mot vägg för att sedan när skolplanen torkat upp övergå i brännboll m m. Vid blidväder vintertid kunde det bli snöbollskrig mellan två lag i var sin snöfästning eller tävling om att med snöbollar träffa en trädstam eller annat. Under våren hände det några gånger att läraren tog oss med till Brunobrännan för att så skogsplant. Namnet kom sej av att en getare vid namn Bruno tänt eld på skogen där.

Först under mitt sista skolår fick vi besök av tandläkare på skolan. En efter en ropades vi in och blev undersökta, de som skulle dra bort tänder fick en bedövningsspruta och skickades ut att vänta. Så när nästa varit inne fick den som skulle dra bort någon tand komma in. Lagning av tänder var inte så vanligt utan angripna tänder drogs bort. Några äldre barn fick cykla ner till Hoting 22 kilometer för att laga några av sina tänder. I övrigt brukade läraren ibland dra bort någon tand som var på väg att lossna eller någon halvlös gadd ur någon söndervärkt tand. Många barn hade på den tiden dåliga tänder på grund av att tandborstning inte existerade, jag själv hade inte ens sett en tandborste vid den tiden.

Hösten 1943 var även första gången skolbarnen fick en läkarundersökning i Grundsjö. Vi skulle då ha med oss urinprov till skolan där vi blev undersökta, längd och vikt antecknades samt en synundersökning sen fick vi en klisterlapp på bröstet för tuberkeloskoll. De av oss som fick diagnosen positiv fick åka till Backe för skärmbildning. Jag och några av mina syskon fick så en vinterdag resa till Backe. Bergman i Hoting hämtade oss och mamma, efter besöket där åkte vi hemåt i ett kraftigt snöfall så när vi nådde Hoting körde Bergman hem och monterade en mindre snöplog framför bilen innan han fortsatte till Grundsjö.

Senare utrustades en buss som körde runt till i bygderna för att alla som ville skulle få skärmbilda sig. Bland Grundsjöborna upptäcktes ett fall av TBC, det var byns handlare Ture Danielsson, som efter operation och behandling blev frisk och levde till 86 års ålder.

Efter den 6-åriga skolans slut fick vi åka in till kyrkbyn Rossön, först under sex veckors Fortsättningsskola med undervisning i samhällsämnen, senare en åtta veckors Slöjdkurs för pojkar där jag snickrade ett skrivbord med fem lådor och en tvättlavoar. Slöjdkursen var förlagd till övervåningen i ett gammalt litet hus på skolområdet och saknade helt maskinell utrustning. Tillkapningen gjordes med snickarsvans och klyvning med en såg med tunt blad som spändes med snören i en ram av trä. En lång trärubank fick användas för all tillhyvling av det virke som skulle användas, även stora limfogar som skrivbordets skiva. På den tiden fanns inga spånplattor eller färdiga limträskivor, men plywood till lådbottnar och ryggplattor fanns att köpa. Tappar och tapphål fick göras med såg och stämjärn likaså sinkning av lådor m m.

Lokalen var liten och trång med snickarbänkarna tätt intill varandra. Som lärare hade vi Snickar Eriksson med egen verkstad i Rossön, det var en långsmal byggnad i ett plan. Inne i verkstaden stod maskinerna i rad längs golvet där alla maskinerna drevs av en enda motor. Motorn drev en lång drivaxel som satt uppe på väggen och löpte genom hela verkstaden med remskivor för varje maskin, från dessa fanns långa drivremmar fram till maskinerna. För att slippa stanna motorn lades remmarna på och av under gång vilket skulle vara otänkbart i dag med tanke på säkerheten.

Under dessa veckor fick vi från utbyarna bo hos olika familjer i Rossön. För min del bodde jag under sex veckorskursen hos Snickar Eriksson, men under snickarkursen hos en änkefru i södra delen av samhället.

För flickornas del blev det skolkök under lika lång tid. Resorna kunde vintertid ske med buss till Hoting och sedan tåg men annars ofta med cykel, det var inte mer än knappa 4,5 mil. Den tidens ungdomar var i stort sett hänvisade till cykel även för att komma till danser eller biobesök, det fanns inga privata bilar då det inte gick att köpa bensin på grund av kriget. De bilar som fanns fick köras på gengas, ett aggregat som monterades på bilen och oftast eldades med träkol ersätte bensin.