Min äldste bror Sigfrid köpte en hel del böcker, Jack London och andra äventyrsromaner, men även en fotobok av K.O.Sjöström “Amatörfotografen” med tryckår 1942. Denna bok kom att väcka mitt intresse för fotografering.

Sommaren 1947 köpte jag min första lådkamera för rullfilm 6×9 cm, den kostade 35 kronor. Varje film kostade 1,75 och det blev åtta bilder på varje rulle. Det blev bilder av byns ungdomar vid bad och andra tillfällen, samt över Grundsjö och dess omgivningar. Kameran fick även följa med ut till skogsjobb och för att fotografera jordbrukets olika sysslor.

Samma höst började jag en fyra-årig utbildning till möbelsnickare på Tåsjö Yrkesskolor i Hoting. Där tog jag bilder av skolan och dess elever men även av Hotings samhälle. På Skolan fanns en elev, Karl-Erik Forsman, som gick sista året och som varit skolans fotograf. Av honom fick jag lära mig lite om hur man kunde framkalla sina filmer och kopiera kontaktkopior.

Därmed blev det så att jag kommande höst tillverkade mig en kopieringsapparat och anskaffade den allra nödvändigaste utrustningen för ändamålet.

För framkallning av film fick en av skolans små toaletter duga som mörkrum. Allt var mycket primitivt, filmremsan drogs fram och åter i en mycket liten skål med en rulle i mitten för att hålla filmen nere i vätskan. Framkallningstiden fick bedömas genom att räkna. Sedan gällde det att flytta till fixskålen för att upprepa processen, allt i totalt mörker. Sköljningen av film och bilder fick göras i ett av skolans tvättställ.

För kopieringen fick mitt elevrum mörkläggas med en filt för fönstret och taklampan övertäckt med rött tyg fick duga som mörkrumsbelysning.

En skärapparat tillverkade jag av en bit riktstål fastskruvad på en träplatta och med kniv av en liten fanersåg. Fortfarande kommer den till användning efter mer än 56 år.

Efter ett år och 10 rullar film tyckte jag att lådkameran dels var klumpig att bära med sej och dels inte erbjöd några inställningsmöjligheter.

Hösten 1948 köpte jag min första bälgkamera med lite mera finesser som bländare med fyra olika värden och med en enklare avståndsinställning. Den köpte jag för 60 kronor av urmakaren Lind i Hoting som även sålde div fotoprylar, så även fotopapper och kemi. Bälgkameran var framför allt smidigare att bära med sej på vandringar och cykelturer. Det blev att fotografera och sälja bilder av elever och lärare för att finansiera min fotohobby. Med skoltidens knapra ekonomi var det en förutsättning för att kunna utveckla min hobby. Med ett pris av 27 öre per försåld bild blev förtjänsten rätt blygsam. En 100 förpackning av kopieringspapper kostade 4,40, en filmrulle för 8 bilder 1,70 och för bilder inomhus kostade varje blixtlampa 70 öre, dessutom skulle det köpas kemikalier.

Sommarloven var det olika typer av skogsjobb på de tider när jag inte behövdes för höskörd och gårdens andra sysslor. Där fick naturligtvis även kameran vara med, det blev bilder av arbetslagen vid rastplatser eller vid hemfärd från arbetet. Det var då hyggesrensning och annat skogsvårdsjobb som erbjöds. Betalningen var 14 kronor för en åtta timmars arbetsdag, att jämföras med vad en filmrulle med åtta bilder kostade.

Problemet om somrarna var att Grundsjö saknade elström så det blev att hitta ett annat sätt att klara kopieringsarbetet. Eftersom familjen då bodde i sommarstugan kunde jag använda storskafferiet i rätta huset till mörkrum. En mörk filt för dörröppningen och en pall med en primuslykta utanför fick bli belysningskälla. Mörkrumsbelysningen utgjordes av ett rött tyg för det lilla fönstret i skafferiet.

Genom att sticka ut kopieringsramen rätt antal sekunder framför lyktan kunde jag klara belysningen av pappret. Sköljningen fick göras genom att byta vatten ett flertal gånger i det kärl som användes.

För torkning av bilderna tillverkade jag en torkapparat med en alminiumplåt spikad på en välvd träram. Bilderna hölls nere av en spänd duk tills de torkat över en lämpligt varm kokspis.

Kodak-kameran fick tjänstgöra i två år och 31 rullar film. September 1950 köpte jag en ny Zeiss Nettar 6×9 för 167 kronor, en betydligt bättre kamera än den förra. Den fick tjänstgöra till Maj 1953, så efter 47 rullar film blev det byte igen. Det blev en Zeiss Super Ikonta, något begagnad, till ett pris av 270 kronor, med den kom jag att fotografera 87 rullar film till ett genomsnittspris av 2,20 kronor st.

December 1955 köpte jag en 6×6 cm bälgkamera, en Zeiss Super Ikonta med avståndsmätning och mycket fint objektiv. Den köpte jag för halva priset, på grund av utgående modell, för 428 kronor. Men efter mer än 3000 bilder började filmframmatningen krångla, synd på en så fin kamera. Sedan har det blivit småbildskameror 24×36, först två Praktika, från 1980 två Nikon FM varav en ännu är i bruk tillsammans med en Nikon 801 AF med en massa automatik och moderna finesser. Men den har då kostat nära 10000 kronor med de objektiv och andra tillbehör som jag anskaffat.

Min första förstoringsapparat köpte jag 1952 men den ersattes snart av en dyrare och mer användarvänlig. Det blev 1954 en Unioprint 55 i byggsats för 266 kronor som jag byggde om 1985. De objektiv jag använt till denna är ett 100/5,6 Componon-s för 1500 kronor och ett El Nikkor 75/4,0 för 1020 kronor. Från 1976 även en förstoringsapparat för småbildsnegativ 24×36, senare försedd med ett El Nikkor 50/2,8 som 1985 kostade 900 kronor. Anledningen till att det blivit köpt fina objektiv till dessa är den stora mängden bilder jag förstorat upp till 24×30 och 30×40 cm, över 500 monterade bilder för utställningar förutom alla albumbilder 18×24 och mindre.

Efter militärtjänst på I-21 i Sollefteå, där även kameran fått följa med i ryggsäcken blev det att söka nytt jobb. Jag fick då anställning i Krokom på Forsbergs, ett litet snickeri med tre anställda snickare. Snickeriet kom sedan att byggas ut i flera omgångar till att omfatta mer än 30 anställda.

Efter en tid startades en fotoklubb i Krokom där jag blev medlem, och även min arbets- och rumskompis Vidar Westlund. På så sätt blev det en mycket aktiv period med fotokurser och diskussioner om alla fotografiska frågor och problem. Klubben anordnade även fotoutflykter, fototävlingar och fick också en del fotografer att ställa upp och visa upp sina bilder. Efter ett antal år blev dock fotoklubben nerlagd på grund av vikande intresse hos medlemmarna.

Efter att jag gift mig och vi fått barn blev det en period med i huvudsak bilder av barn och nära släktingar. Efter inflyttning i nybygd villa 1961 blev det även aktuellt att dokumentera nybyggarlivet och villaområdet på olika sätt.

Genom inflyttning i villan kunde jag äntligen bygga mig ett fotolabb i källaren. Nu kunde allt mitt mörkrumsarbete utföras utan en massa upp och nerplockande av förstoringsapparat, skålar, kemikalier och allt annat som behövdes.

När barnen växte på sig fick jag sällskap i fotolabbet, det dröjde inte länge innan de klarade av att ta fram sina egna bilder. Dottern Annika kom att bli en flitig fotograf och vann bland annat en tävling anordnad av tidningen LT. Under skoltiden i Krokom blev hon även pristagare i en skolfototävling.

Dottern Karina blev så småningom tidningsfotograf på LT, men har senare övergått till att bli Yogalärare. Slutligen sonen Fredrik som även han fotograferat en del men inte haft samma intresse för foto som de andra.

Fotoinriktningen har senare övergått till dokumentation av Krokoms samhälle. Krokom har under en följd av år byggts ut och stora delar av den gamla bebyggelsen försvunnit.Tyvärr startade jag för sent, en stor del av gamla Krokom var redan borta innan min dokumentation påbörjades.

Ett annat område som intresserat mig är föreningslivet i kommunen, såväl fackligt som politiskt.

Mörkrumsarbetet har sedan 1980-talet gått ut på att ta fram större bildformat från mina äldre negativ. Bland annat har jag tagit fram ett stort antal utställningsbilder inom olika ämnesområden. Bilderna har varit utställda i olika sammanhang inom Krokom och andra platser.

Det sista inom bildhanteringen är inläsning av mina bilder via dator. De inlästa bilderna är i stort sett släktbilder, då även gamla avfotograferade porträtt och andra jag på olika sätt kommit över. Men eftersom det ligger mellan 15000-20000 negativ i mina samlingar så måste det bli en mycket liten del av dessa som blir inlästa digitalt.

Det har även blivit ca 2500 diabilder från släktträffar och annat, men de allra flesta från resor inom de nordiska länderna, men även mer avlägsna som Australien, Sovjet, Island, Japan och från städer som Wien och Kairo med flera platser.