Mathållningen var rätt beroende av årstid, under sommaren bestod den oftast av fisk, så fort isen släppte land började fisket med mjärdar och nät. När isen försvunnit blev det även mete med egentillverkade spön av smala björkstammar. Regniga sommardagar kunde det bli en fisketur till någon mera avlägsen fiskesjö med god tillgång på fisk. Ibland blev det en tur till Staversån för att fiska bäckforell (Stenbit) men det gav inte så stora fångster. Mest med fisk fångades dock med nät i tjärnar eller i Staversvattnet.

En vår i slutet på 30-talet kom min bror Sigfrid och vår kusin Bror på att de skulle bygga en flotte i Båttjärnen för att få bättre fiskelycka. De torrstammar de lyckades bära fram spikades ihop lite bristfälligt med olämplig spik. Men med flotten blev fiskelyckan bättre, detta gjorde att föräldrarna började undra. Farbror Daniel begav sej till tjärnen och avslöjade bygget och eftersom flotten var bristfällig blev det lite uppståndelse med tanke på säkerheten. Resultatet blev att Pappa och Daniel slog sönder den och sen byggde en ny stabil flotte.

Fisken åts färsk eller saltad. När vi bodde i sommarstugan lades fisken upp på en plåtbricka och halstrades mot elden i öppna spisen. Till fisken fick vi potatis samt smörgås av tunnbröd med hemkärnat smör eller när tillgången blev knaper fick vi nöja oss med margarin.

Sommartid när getterna mjölkade bra fanns även getost och mese. Men hösten 1942 slaktades getterna, anledningen var att landsväg drogs genom byn och byborna kom överens om att alla som ville fortsätta med getter skulle ha dem inhägnade. Under hela min uppväxt var kornmjölsgröt den obligatoriska kvällsmaten som åts efter att kvällsmjölkningen var avklarad. Till gröten åts mjölk och lingonsylt, så länge den räckte, den tog ofta slut under vintern i vår stora familj. Lingonen kokades på hösten och slogs upp osockrad i laggkärl som förvarades i uteskafferiet. Sylten togs in och sockrades allt eftersom den användes.

Orsaken var väl att tillgången på pengar under 30-talets höstar var knaper på grund av att inget lönearbete fanns under sommaren. Sedan, under krigsårens ransonering, fick man inte köpa ut de mängder socker som behövdes även om pengar fanns.

Efter höstens slakt var det kött i olika former som blev vanligt på matbordet men även salt sill, ärtsoppa, kams, pannkaka m m. I samband med slakten av alla getter och en del får ordnade byn till rökbastu och vi fick rökt kött som räckte stor del av vintern.

Men tänk när våren kom och hönsen började värpa så att mamma kunde baka en sockerkaka i den stora långpannan och vi fick kalasa på denna läckerhet. Med tanke på att vi när min äldste bror fyllde 16 år redan var nio barn i familjen, så var vi var nog inte så bortskämda med läckerheter.

En ovanlig maträtt som vi fick bekanta oss med under krigsåren var välling kokt på spagetti! Det var så att en släkting från Stockholm som fått ransoneringskuponger från oss istället brukade skicka paket med avlagda kläder m m till oss. Så en gång kom flera förpackningar med spagetti i ett av paketen, mamma som inte visste något om vad hon skulle kunna använda dessa till, kom på en lösning. Hon bröt upp spagettin och kokade välling av dem, ja den kom alltså till användning trots allt.