Jag föddes hos min mormor i Svanabyn dit min mamma gick för att föda mig, så även mina äldre bröder. Efter några dagar återvände mamma med mig de sex kilometerna över Hemberget hem till Grundsjö.

Byn med tio gårdar saknade vid den tiden såväl telefon som landsväg, även posten måste hämtas i Svanabyn. Först 1938 drogs telefon till byn och vid den tiden fick vi även postutdelning. Landsväg kom på senhösten 1942, då från Hoting.

Väg till kyrkbyn Bodum dröjde till 1956 och väg till Svanabyn ett par år tidigare. Elström drogs fram till Grundsjö först hösten 1951, till sist kunde fotogenlyktorna plockas undan. Äntligen blev det belysning utomhus men endast en familj monterade lyse på utedasset, vilket många tyckte inte kunde vara nödvändigt.

Min hemby har bebotts sedan 1826 när min farfars farfar Hans Grelsson född 1794 och Brita Ersdotter född 1787, drog ut i vildmarken sex kilometer från närmaste by för att starta sitt nya liv på nybygget, som fick namnet Grundsjö. Vår gård har sedan gått i släkten från far till son och bebos sedan 1972 av min yngste bror Bertil.

Nybygget med stora skogsarealer såldes sent 1800-tal till skogsbolaget Marieberg, som vanligt var på den tiden. Inägorna delades upp till två arrendegårdar varav min farfar blev arrendator på sin egen gård. Samtidigt byggdes nya hus på den andra delen och arrendator tillsattes. År 1911 återköpte min far fädernegården med ett mindre skogsskifte från Mariebergsbolaget.

Tidigt 1930-tal bestod byn av tio jordbruksfastigheter varav fem var Kronoarrenden, de flesta av dem tillkom under 1920-talet.

År 1936 fick byn sitt första skolhus med lärarbostad på övervåningen och centralvärme samt indraget vatten som skulle pumpas upp för hand till en tank på vinden, men utomhusdassen fick fortfarande duga, även till ett nybygge.

Under åren 1937-1938 byggde Valter Lindström, Birger Lind och Folke Olsson var sitt Per-Albin-torp. 1939 byggde Ture Danielsson upp sin Lanthandel, tidigare hade endast funnits en liten Konsumfilial, först inrymd i kammaren hos Jonas Fritjof Jonsson med Edit som föreståndare, samt en tid även en liten privataffär driven av Alfred Eriksson. När den upphörde flyttade Konsum in i den lokalen.

Så småningom övertog Konsum Ture Danielssons affär med honom som föreståndare. Sen under 1950-60-talet byggdes ett antal villor upp som skogsarbetarbostäder men även i övrigt har en del villor m m tillkommit.

Under 1960- och 1970-talet lades jordbruken ner i snabb takt, skolan försvann från byn och även Konsumaffären lades ner. Åter får byborna fara till Svanabyn för att handla sin mat, men nu i bil.

Skogen växer in över jordbruksmarkerna som våra förfäder med så mycken möda odlat upp ur den steniga marken. Skogen skulle huggas ned och hus byggas för att klara livet på både djur och människor mitt ute i vildmarken. Nya generationer tog vid och byn växte med odling och nya gårdar. Det kan inte hjälpas att det känns vemodigt att titta ut över byn i dag och se hur naturen återtar vad som ens förfäder odlat upp.

Grundsjö by lever ännu kvar i början av 2000-talet men framtiden är oviss. Skogsbolagen har i stort sett tömt byns omgivningar på avverkningsbar skog och de skogsarbetare som finns kvar blir arbetslösa. De flesta småbyar däromkring är i dag öde, husen rivna och åkrarna igenväxta. I några fall finns hus kvar men nu som fritidsbostäder.

Detta var en liten presentation av Grundsjös 175-åriga historia.

Föräldrarna var Jonas Oskar Jonsson född 1883 i Grundsjö och Jenny Kristina Edman född 1906 i Svanabyn på andra sidan Lapplandsgränsen.

Jag föddes den 25 Januari 1930 och fick namnet Ragnvald, meningen var att det skulle bli Rune men tyvärr blev namnet upptaget av en kille i byn född några veckor tidigare. Jag var nummer tre av elva syskon, varav åtta pojkar och tre flickor, barnen födda mellan 1927 och 1945.