xdeb.org

Sedan jag började träna på gym har jag fått stifta bekantskap med en, för mig som annars bara lyssnat på P1, helt ny typ av radio.

Det är ett skränigt och flamsigt radioprogram som heter antingen morgonsol eller morgonzoo, vilket kan jag inte att avgöra trots att jag verkligen försökt lyssna på vad dom säger, det är några människor som sitter och surrar vid mikrofonerna som om sutte de vid kaffebordet på vilket litet företag som helst.

Mellan surrandet spelas träningsvänlig musik och visst är det sant, som en av de andra i träningslokalen sa när han en tidig morgon bytte från P1, som för ovanlighets skull var inställd, till det gamla vanliga programmet: Visst är P1 bra att lyssna på men inte passar det att träna till.

Numera förknippar jag detta radioprogram så starkt med styrketräning att jag får lust att börja röra armar och ben om jag hör det spelas någon annanstans, tex på bussen eller i en butik!

En rad medlemserbjudanden från medmera dök upp i brevlådan häromdagen och en var: köp en 12-pack buteljerat vatten för endast 35:-!

Dåligt av coop som försöker marknadsföra sig som miljövänliga med Änglamarkserien och häromveckan tom hade ungdomar i butiken som pratade sig varma för miljövänliga alternativ.

Tyvärr blir miljösatsningen inte särskilt trovärdig när man som medlem får den här typen av medlemerbjudanden :-(.

Jag heter Pippi och är från Japan. I maj 2004 flyttade jag till Östersund, Sverige. Jag har bloggat nästan tre år men bara på japanska. Nu är jag i Japan för att hälsa på familjen och kompisarna så jag tänkte att det är bra chans att börja blogga på svenska, så här är vi nu.

Jag heter Pippi men det är inte från Pippi långstrump! Namnet kommer från mina fåglar. De hette Svart och Vit men när vi var lata och ville inte kalla dem "Svart" eller "Vit" då kallade vi dem "Pippi" (de var båda vita så ser ut båda som Vit). De hatade varandra.

Hoppas att min svenska utvecklas snabbt så jag kan berätta om RIKTIGA Japan till folk i Sverige!

När sista betalningen på studielånet var gjord tänkte jag att äntligen, nu ska jag unna mig en bättre bil, en mycket bättre bil, den gamla 245:an från 1978 var visserligen en välbevarad trotjänare och billig i drift men i längden är det jobbigt att köra en stor och skrymmande bil helt utan finesser.

Sagt och gjort, efter att ha fått tips på en utmärkt samlingssajt med begagnade bilar från olika bilfirmor i Sverige, www.bytbil.com, så ägnade jag snart kvällarna åt att titta på bilar med massor av finesser utan att förstå ens hälften av alla förkortningar.

När en kollega frågade vilka krav jag hade på bilen så sa jag att den skulle ha 5 växlar och servostyrning varpå hon roat tittade på mig och förklarade att sådant sedan länge ingår i grundutrustningen för alla bilar.

Efter att ha kollat in några bilar som såg bra ut på bild så var det dags att provköra. Sagt och gjort så styrde jag stegen till några större och välkända bilfirmor. Dessa bilfirmor hade, i alla fall utom ett, en tråkig sak gemensam, ingen var det minsta intresserad av att sälja en begagnad bil till en kvinna!

När jag beklagade mig för några vänner fick jag veta att det inte alls hjälper att vara man, ett par, eller ens att vilja köpa en helt fabriksny bil! Att som köpare bli fullständigt ignorerad är tydligen helt ok i denna bransch.

Till sist hittade jag i alla fall en bil, om inte en drömbil så i alla fall en lagom stor kombi som jag kunde köra utan att känna det som om jag sitter i botten på en tunna och kikar över ratten! Trots all modern teknik så är det många bilar som inte passar en kort person men denna har en liten behändig vev under förarstolen så både korta och långa personer kan köra bilen:-).

Sitter på tåget till Stockholm. 5,5 timme av arbetsro. Ström till datorn och internet. Min man undrar varför jag inte flyger till Stockholm, men då har man ju ingen tid alls! Stå i kö, checka in, stå i kö, säkerhetskontroll, stå i kö, stiga ombord, starta, landa, stå i kö, stiga av, stå i kö...