Cykelsäsongen har varit ovanligt lång, med hjälp av fodrade fingerhandskar i skinn och ett värmande sadelöverdrag i fårskinn så har cykelsäsongen kunnat förlängas på ett riktigt trivsamt sätt.
Dock insåg jag redan när jag svängde runt brevlådan i morse att det var hög tid att sluta cykla. Ett tunt lager av snorhal isbark låg förrädiskt över asfalten!
Mot bättre vetande cyklade jag i alla fall till jobbet eftersom jag var klädd för det men det tog betydligt längre tid än vanligt.
Synd att det inte finns praktiska däckverkstäder för cyklar lika som för bilar:-(.
På hemvägen hade det mesta av isen smält bort men belysningen hade slocknat på en bit av cykelvägen och många cyklister och gångtrafikanter tycktes överraskade av att skymningen kommit så snabbt och saknade både belysning och reflexer.
Detta innebar att jag snarare hörde än såg de medtrafikanter jag mötte. Sämst tycker jag är att hundar av någon underlig anledning alltid tycks föredra “cykelsidan” av gång- och cykelvägen och ägarna tycks omedvetna om att det numera finns billiga reflexvästar att köpa även för hundar.
Det är nog helt enkelt så att det är dags att prova de nyinköpta gåstavarna och damma av busskortet.
