bilhandlare

Att köpa bil

Svamp-13_redigerad.jpgNär sista betalningen på studielånet var gjord tänkte jag att äntligen, nu ska jag unna mig en bättre bil, en mycket bättre bil, den gamla 245:an från 1978 var visserligen en välbevarad trotjänare och billig i drift men i längden är det jobbigt att köra en stor och skrymmande bil helt utan finesser.

Sagt och gjort, efter att ha fått tips på en utmärkt samlingssajt med begagnade bilar från olika bilfirmor i Sverige, www.bytbil.com, så ägnade jag snart kvällarna åt att titta på bilar med massor av finesser utan att förstå ens hälften av alla förkortningar.

När en kollega frågade vilka krav jag hade på bilen så sa jag att den skulle ha 5 växlar och servostyrning varpå hon roat tittade på mig och förklarade att sådant sedan länge ingår i grundutrustningen för alla bilar.

Efter att ha kollat in några bilar som såg bra ut på bild så var det dags att provköra. Sagt och gjort så styrde jag stegen till några större och välkända bilfirmor. Dessa bilfirmor hade, i alla fall utom ett, en tråkig sak gemensam, ingen var det minsta intresserad av att sälja en begagnad bil till en kvinna!

När jag beklagade mig för några vänner fick jag veta att det inte alls hjälper att vara man, ett par, eller ens att vilja köpa en helt fabriksny bil! Att som köpare bli fullständigt ignorerad är tydligen helt ok i denna bransch.

Till sist hittade jag i alla fall en bil, om inte en drömbil så i alla fall en lagom stor kombi som jag kunde köra utan att känna det som om jag sitter i botten på en tunna och kikar över ratten! Trots all modern teknik så är det många bilar som inte passar en kort person men denna har en liten behändig vev under förarstolen så både korta och långa personer kan köra bilen:-).

Syndicate content