xdeb.org

Stockholm var världens telefontätaste stad. På en avreglerad marknad slogs ett antal aktörer om kundernas gunst. Vid förra sekelskiftet var denna entreprenörmiljö grogrunden för framväxten av Telefonaktiebolaget L M Ericsson. På den sista dagen av Telemuseums existens, har man öppnat Ericssons gamla styrelserum från Thulegatan, som finns uppmonterat i muséet på Norra Djurgården. Stuckatur sitter i taket och väggarna är täckta av mahogny, med telefoner invävda i alla de klassiska mönstren. Även Jugend-stilen har sin tydliga plats i detta överdåd.

Telemuseum går i graven. Muséet byggdes ursprungligen upp av Televerket, och har på senare år haft sin basfinansiering från Telia. Nu har dock halvfinska Telia-Sonera bestämt sig för att dra sig ur. Den svenska staten, som byggt upp muséet, har bestämt sig för att inte ta över finansieringen. Det gör att muséet nu går i graven.

Den 18 januari var den sista dagen muséet hade öppet. Man firade av slutet med gratis entré och en debatt om den vården av det teknikhistoriska arvet.

På debatten representerades regeringen av Gunilla Thorgren, som är statssekreterare på kulturdepartementet. Thorgren hade inget nytt att komma med, utan visade bara den totala oviljan att ta över finansieringen. Det närliggande Tekniska muséet, kommer nu att ta över samlingarna, och Thorgren pekade på att staten till stor del redan finansierar detta museum. Muséet får definitivt klara sig med de anslag man redan har. Thorgren gick till attack mot alla kritiker och menar att näringslivet borde ta ett bättre ansvar kring finansiering av Sveriges industriella historia.

Det var många på debatten som klandrade både staten och Telia för att den aktuella situationen uppkommit. Åsikterna gick dock isär om detaljerna. Jan Uddenberg från Ericsson påminde om att staten vanligen finansierar muséer, men att man på senare år inte gett Telemuseum en enda krona. Televerkets tidigare GD Tony Hagström, menade å andra sidan, att man skall se Telemuseum som en integrerad del av Tekniska muséet. Från Hagströms utgångspunkt har Tekniska muséet fått en 25% neddragning att ta hand om. I det här sammanhanget skall jag också nämna, att både Telia Sonera och Ericsson gjort vissa utfästelser för finansiering av en kortare övergångsperiod.

Det var några få debattörer som berörde den, som jag tycker, viktigaste frågan: tillväxten. Vad betyder ett Telemuseum (eller ett Teknisk museum för den delen) för framtiden och för tillväxten? Ett museum är något mer än enbart att vårda gamla föremål och att hjälpa skolor med kunskapsförmedling. I Telemuseum har man periodvis arbetat med framtidsfrågor, t.ex. genom en internetsatsning på 90-talet. Telia Soneras tekniske nestor, Östen Mäkitalo, påminde oss om en betydligt större fråga i det här sammanhanget: Näringslivet och staten bevisar numera ånyo sin oförmåga att hjälpas åt för att skapa tillväxt. Tillväxt verkar för regeringen mest handla om att konstruera höga sysselsättningstal, snarare än att skapa varaktig företagssamhet i Sverige, menade vidare Ulla-Britt Fräjdin-Hellqvist från Svenskt Näringsliv.

Skulle ett utvecklat Telemuseum kunna visa upp Sveriges utveckling av Telekom och IT under en period av över 100 år? Skulle samma museum kunna visa upp och levandegöra aktuell forskning och utveckling inom området IKT-användning? Eller inskränker sig förmågan till att visa upp renodlad teknikforskning och uppfunningar av klassikt snitt?