Visst är det bra att staten sparar pengar

men hur kan man dra slutsatsen att den som inte är sjukskriven är frisk? I dagens DN går att läsa följande om de sänkta sjukskrivningstalen

"Svenska staten sparar miljarder när fler är friska" och "- Effekten rent pengamässigt är fem miljarder kronor och det är glädjande, men viktigast är att ohälsan har minskat och att folk mår bättre, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson". www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=740113

Både DN och socialförsäkringsministern har här gjort antaganden om samband som man tror hänger ihop utan att ha någon grund för det antagandet.

Att vara sjuk, om man med sjukdom menar att ha en sjukdomsdiagnos behöver inte alls innebära något hinder för arbete, det finns många som med hjälp av behandlingar, träning, mediciner och rätt yrkesval fungerar utmärkt i arbetslivet trots sjukdom.

Det kan finnas många tänkbara skäl till att sjukskrivningarna sänkts, tex den häxjakt på det fåtal fuskare som finns eller svårigheten att komma fram till Hälsocentralen eller Försäkringskassans allt hårdare tolkning av reglerna kring sjukskrivning eller Försäkringskassans försök till påtryckningar på de sjukskrivande läkarna eller att arbetgivarna blir bättre på rehabilitering nu när bristen på kompetent personal blir allt större i takt med att 40-talisterna går i pension.

Att bara ta för givet att det finns en enda orsak till en förändring är att göra verkligheten alldeles för enkel.